Jacqueline: Jag har slopat ledare- och hästtänket

Jacqueline Gustafsson har ägt en hel rad med olika hästar och även varit medryttare. 

Det är först med nya och egna hästen Safir från Engelsberg som hon ändrat hela sitt sätt att vara och tänka kring häst.

Jacqueline och Safir.

- Andra kan tro att jag är mycket tuffare än jag i verkligheten är.

Hur då?

- Som när det kom ett sto till stallet som ingen vågade rida eller ens ta ut ur hagen. Då blev det jag som fick göra det.

Det var bestämt när stoet kom att Jacqueline skulle vara medryttare och hon såldes till sin ägare som en trevlig häst. 

- Vilket hon verkligen inte var. Vi fick ju höra att hon var lite tuff men att det skulle lösa sig bara man var bestämd. Vi var och tittade på henne och som du vet, första gången man träffar en häst kan läget vara ett helt annat. Man tror att hästen är trevlig men inte fått vara tillräckligt med människor. Jag hade inte hållit på med hästar på över typ 15 år. Det skulle bli en omstart.

En bild från i somras på Jacqueline och Safir.

Men varför gör du sådant?

- Jag vet faktiskt inte riktigt.  Det bara blir så. Till slut blev även jag så rädd för det där stoet att jag kunde börja grina när jag skulle gå ut till hagen och hämta henne. Hon förstörde så mycket som det tog åratal att hämta igen.

- Jag har en dålig egenskap, att vilja ta hand om djur. Jag vill typ rädda alla 😂. Även när stoet var hemma intalade jag mig själv att det skulle gå bra. Jag kunde vara supernöjd om jag lyckades kratsa hovarna, eller ta in från hagen. 

I det här läget träffade Jaqueline Elina. Elina Daleflod blev hennes stora trygghet som hon tog lektioner för.

- Inget som vi hade testat innan fungerade och läget blev bara värre och värre. Du måste skriva om Elina ❤️ en av mina närmaste vänner idag. Hon har lärt mig så mycket och betyder extremt mycket för mig. Henne släppte jag in i mitt liv, jag har svårt för det annars. 

- Jag var tvungen att blotta mig för att kunna klara av att lyckas. Det var extremt känsligt. Jag var i en svår period i livet och det hjälpt hon mig ur.

Då lärde sig Jacqueline natural horsemanship, NH. 

Det svarade stoet superbra på och sista gångerna Jacqueline red var i repgrimma och barbacka. Hästen gillade inte utrustning. 

Stoet var extremt rolig i markarbete, man kunde flytta henne med ett lillfinger. Men - hon kunde från ingenting också bara explodera. 

Safir.

- Så när jag blev gravid bestämde jag mig för sluta henne och min pojkvän Kristian köpte ett nytt sto till mig, Dimma. Det gjorde han efter att jag fött min yngsta son Emilian, Kristian märkte att jag saknade något i mitt liv. Och jag saknade verkligen hästarna. 

Jacquelines sätt att lösa situationer som dyker upp under en ridtur skiljer sig enormt från mina. När jag hoppar av hästen för att promenera förbi något läskigt så sade hon till sitt trygga sto - vi ska förbi. Väljer du att galoppera så är det okej, men förbi ska vi.

- Jag har ju heller inte förstått det du sagt om din Juppe, att du var beredd att umgås med honom bara från backen. Nu känner jag samma sak. Det är första gången i mitt liv som jag känner så.

- Med Dimma kände jag mig hundra procent trygg, men har ju insett att jag inte gav henne så mycket val. Precis som du skriver så bestämde jag att vi ska gå förbi, du får välja gångart men inget larv. Jag var snäll men ändå bestämd. Det fanns mycket kvar från medryttarstoet som gjorde mig till en ledare. 

Safir.

Hur kan det vara så annorlunda med den här hästen tror du?

- Med Safir har jag slopat ledare och hästtänket. Jag hade aldrig känt behov av att behöva tillrättavisa eller tvinga. 

Nästan samtidigt som Jacqueine köpte Safir blev hon själv dålig i kroppen. Hon fick så mycket värk i knäna att hon inte ens kunde ta en promenad med sin häst när det var som värst. Rida gjorde också ont. 

- Det nya sättet att tänka kom i samband med att jag blev dålig och kände vilket enormt privilegium det var att bara få hänga med min häst i hagen. Att se hur hästarna rör sig, pratar med varandra och bara mysa. 

- Jag har aldrig lagt så mycket tid på att hänga med hästar utan innan. Jag har gjort det jag velat som att rida och longera. 

Med Safir tillbringade Jacqueline timmar stående på ridbanan till dess att han helt lös och av egen fri vilja sökte sig till henne och inte lockades av gräset runt banan.

- Jag vill att han ska komma och hänga med mig som med sina kompisar i hagen.

Jacqueline började läsa om belöningsbaserad hästträning, det är nytt för henne så hon utforskar och lär sig.

- Vi har börjat med trick med mycket paus och korta sessioner. 

När Jacquelines kropp blev bättre och hon kunde börja gå igen så började ekipaget att gå samt rida i skogen - dit Safir ville. 

- Han har blivit som Ferdinand och ska lukta och titta på allt som finns. Vi är liksom här och nu. Det har varit extremt viktigt för mig som människa. Mitt mål är att vara här och nu och in the moment.

- Jag har alltid legat ett steg före, stressad av att känna mig sämre än andra. Känt att jag har dålig ridkänsla och dåligt självförtroende.  Nu när jag slopat traditionell hästträning känner jag att jag aldrig mått bättre i mig själv och mitt hästeri. Jag vet inte alls vad det här kommer ta oss i framtiden, men just nu uppskattar jag varje dag och varje minut med min häst.

Jacqueline tror inte att hon skulle ha upptäckt det utan att hennes egen kropp strejkade.

Men du har ju vissa mål för dig och Safir? Som att rida utan utrustning? Varför? Jag skulle vara livrädd. Jag vill också, men kommer nog inte att våga.

- Mitt mål är att vi ska vara så sammansvetsade i våra rörelser tillsammans att vi inte behöver utrustning. Vi ska tillsammans kunna röra oss fritt, i balans och båda vara lika delaktiga och ta ansvar tillsammans. Jag vet inte om vi någonsin kommer att komma dit, men det är en av mina drömmar. 

- Skulle vi aldrig ta oss dit så jag är nöjd bara jag får åka till stallet och hänga med min underbara häst. Jag har inga krav på att vi ska komma dit, går det så går det. Det får tiden visa. När vi är redo så är vi redo och annars fortsätter vi med det vi gör och är lyckliga i alla fall.

Vill du läsa om fler hästägare och sätt att ha häst?

Elisabet: "Jag får kämpa för att våga lita på min trygga häst Viggo"