Roligt med lössläppt kompis

Torsdagar betyder kväll utan lektioner på gården. Har man tur är ridbanan ledig. Det var den ikväll.

Juppe ska ju inte snirkla för smått, det är inte bra för hans bog. Men jag tänker som så att det är mer okej när han sköter sin kropp själv. Utan longerlina eller tyglar eller annat.

Nej, jag uppmuntrar inte att han går i små cirklar, men ibland vänder han ju lite tvärt.

Juppe älskar våra ridbanekvällar lika mycket som jag gör. Det här är myspys på hög nivå.

Då HÄNDER det nämligen något. Ikväll tänkte jag att vi kunde fortsätta med det där med apport. Högg med mig en av mina reflexvästar att ha som apportföremål.

Jobbet börjar redan vid grinden som stängs med två lösa brädslanor. Juppe blir ivrig, han väntar snällt men har inte riktigt koll på var han har sin kropp. Backa, backa och så titta på mig som balanserar brädor och grejar.

Och - av med grimskaftet. Här skulle man kunna tänka sig rodeoshow av värre slaget. Men Juppe är smartare än så.

Vi började med att gå bredvid varandra och öva på halt. Sedan blev en bajshög på banan mer intressant än jag. Jag bröt inte ihop för det utan väntade.

Juppe spetsade öronen och vände tillbaks till mig, jag kastade iväg västen och - Juppe lunkar efter. Det han klurar på fortfarande är om det är bra om han petar med hoven, duger det lika mycket som när han duttar med lång läpp på västen?

Det dög inte alls.

Jubel och applåder när grappen liksom nappade efter västen. Och inget alls när han krafsade med hoven.

Sedan övade vi på att backa genom att jag viftar med händerna framför honom. Det gick bra (förutom att jag började fundera på om det gör ont när han backar. Nojig, jag vet).

Geira blev hämtad av lillmatte och hennes mamma. Vi är ofta i stallet samtidigt.

Vägen till stonas hage syns från ett hörn av ridbanan. Juppe blev en oerhört vacker häststaty tills mamma Marie hojtade att det var spöken i farten igen. :0)

Två gånger har nämligen Juppe nästan fått stroke vid läbbiga huset, och två gångar har han tröstats/övertygats/skämts lite grand när den glada trion hälsat. Det är ju jättebra att jobba på den nojan. Tror den släppet snart.
Det känns nästan som att Juppe är lite mörkrädd.

Och när vi tröttnat på back och apport och annat plockade jag fram kameran. Ridbanan på kvällen är ju perfekt för att fota.

Nästa gång ska jag ta av grimman och muta Juppe med tonvis med godis så att han står så still att jag inte behöver blixten.

Visst är han fiiiiiin min fis:

 ?

Varför står du och viftar med reflexvästen?

Ska jag hämta den nu?

Eller ska jag yoga?

Får jag en godis till då?

Dagens bonus: det var så ljust av skymning + fullmåne att det inte behövdes ficklampa för att lämna av Juppe i grabbhagen. Underbart!