Ökad tölt - hur fort går det då?

Det hjälps inte att jag varit på flera SM och kikat på islandshästar som gått i ökad tölt.

När jag sitter på Juppes rygg och tycker att oooiiii, nu gick det väl ändå ganska fort - så svarar Matilda: arbetstempo tölt.

Fasen.

Vi flööööög fram, sa Juppe.

Lyssna inte på den där Matilda.

Vänta, jag ska bara torka svetten ur pannan, sa Juppe.

Mäh, sa jag.

Du blev ju inte ens svettig.

Grejen är ju att Matilda har rätt. Och grejen är också, så svårt det är att få sprutt på en Juppe utan att kroppsdelar börjar sticka ut på honom och på mig.

I dag lyckades vi får upp farten lite. Var den en kort sträcka? Eller två?

Har glömt. Vill mer. Ännu meeeeeer.

Phu. Torkar pannan, sa Juppe.

Jag har himla svårt för att få till ramen runt Juppe. Magmuskler på - check. Vinklat bäcken - check. Armbågar böj - check. Handleder starka och raka - check. Armar in mot kroppen - check.

Och under tiden man har check på det här och lite till ska man korrigera sin häst och sig själv och variera tempo och gångarter och vara som världens strängaste gränspolis i USA för de där bogarna och bakbenen på Juppe.

Men kul är det! Jag är så pepp.

De där korta stunderna när allt känns bra räcker som bränsle för mig.

Jättekul. Verkligen, sa Juppe.

Ska jag vara ärlig tror jag att Juppe tycker det är lite jobbigt att jag börjar ställa högre krav på honom.

Det gör inget. Vi ska knoga på, sträcka för sträcka.

Nu börjar jag ändå känna när grejer är fel, nästa steg är att kunna korrigera samtidigt som jag har koll på min kropp. Ho, ho, ho. En har det inte roligare än en gör sig.

Vaaaaatten, flämtade Juppe.

Du är så söt när du liksom viker tungan och sticker fram den lite när du dricker, sa jag till Juppe.

Och så fina alla känselspröt är du har på mulen. För att inte tala om vinterskägget som börjar ta form.

Nä, nu går jag och lägger mig, sa Juppe.