Juppe och döden

Det var en innerlig tur att vi fick eskort av Gullan o Co förbi läbbiga huset. Tveksamt om det hade gått annars.

Det var hela världen mot en pytteliten men ack så läcker Juppe i dag. Mums!

Men vi fick vår promenad, och har jag tur går det lättare i morgon.

I dag hörde jag mig själv säga att jag nog reviderat det där med att Juppe ska kunna använda alla sina gångarter. Det kanske räcker att kunna skritta honom på längre turer.

Tänk så det är.

Jag har absolut inte råd att ha två hästar (himmel, tänk om häst nummer två också skulle bli sjuk?). Och hur i hela friden skulle jag kunna ringa och beställa avlivning av min kompis? Jag har bloggkompisar som tvingats ta det beslutet för att hästen har ont och mår dåligt. Men att göra det med en häst som är pigg och glad - och halt i volt i trav?

Näej. Jag kommer inte att kunna göra det.

Jag får tänka om med det här att ha häst. Troligtvis kommer Juppe att få leva även om jag inte kan rida honom. Det blir som en stor hund att ta långa promenader med helt enkelt. Inte det jag trodde när jag köpte häst, utan något annat.

Och i dag övade vi på att umgås med stora, vida världen igen. Spatt-Juppes nerver gick väl i kras av bondgården i plast med tillhörande ljud. Eller också är det något annat som hänt. Herrn var hispig.

Ofta tar det bara några gånger av hisp så kommer Juppe in i rutinen att gå igen.

Okänd katt. Äter troligtivs hästar till frukost.

Klöv-djur, som tycker hovdjur är mumsfillibabba.

Liten pippi. Vill antagligen tortera hästars öron genom att rycka hår där.

Större pippi. Flyger antagligen bort med hästen till närmaste trädtopp.

Pust, pust. Herregud. Tänk att jag överlevde, sa Juppe i hagen.

Scchhhh, vi äter, sa grabbarna.

?

Djävulen i kattkostym. Musse kallad.

- Jag SKA lära mig trycka på nöff-nöff knappen. Katter kan!