Första ensamturen med Mackan

Det blev grusvägen till Hallbo tur och retur för Mackan och mig i dag.

Första gången vi drog iväg ensamma faktiskt. Läbbiga huset var läbbigt för Mackan med, han skuttade till en gång men inte mer än så.

Sanningen är ju att jag längtar efter fart, så Mackan och jag passade på. Det blev tölt och galoppfattningar. Mackan klarar inte en galoppfattning från skritt, däremot funkar det jättebra från tölt. Måste fråga Annika om det är okej att göra så.

Grabben har fattat att det är kul och okej att galoppera. :-)))))))))

Visst dör galoppen liksom ut efter ett tag, så jag försöker föregripa det och sakta av själv istället. Pusta lite, och så göra ny fattning.

Vi hade kul! Mackan var svettig när han kom tillbaks. Jag bjuder alltid på att hoppa av en bit innan, tror det är skönt att få släppa ut magen och slippa ryttare en bit.

 Är det jag nu, sa Juppe utan blixt.

 Är det jag nu, sa Juppe med blixt.

Äsch vad du leker, sa Juppe. Mackan slickade sig nervöst om läpparna.

 Jag tänkte att du skulle vila, Juppe. Vi gick långt igår.

 Långt? Du är galen.

Hästar är stäppdjur. En stäpp är lång. Eller en taiga.

Titta, titta. Så här brukar turisterna göra med Eiffeltornet.

Om en häst i förgrunden liksom nafsar efter tornet i luften så ser det ut som man ska äta upp det.

Så här! Gnafs! 

Gnafs!

 Ser du hur pigg jag är!

Juppe, du får nöja dig.
I morgon kommer equiterapeuten och går igenom din vackra kropp. Det ska bli så bra, så bra att hon kommer.
Skönt att ha ett proffs som kollar av Juppes stackars muskler. De han har kvar.
Och känner efter om det finns några låsningar någonstans, i ryggen eller någon annanstans.
Jag är speciellt nyfiken på om han kompenserat sitt skadade bakben med det andra, jag tycker han reagerar lite när jag borstar på det "friska" benet. Eller det som inte varit skadat rättare sagt. Nu ska ju alla ben vara friska förhoppningsvis.