Vi är ju på väg att bli bäst!

Jädrar vad roligt det är att långtygla. Jag fuskar lite och har gjord på Juppe för att ha lite hjälp med alla snören.

I kväll fick vi sällis av en tömkörande kamrat. Gick hur fint som helst.

Kvällens roligaste. Jag försökte få Juppe att byta varv, han tittar upp och fattar verkligen inte vem det är som stretar i hans ena tygel. Jag står ju där borta?

Fick gå fram och leda honom i bettringen . . .

Vi har makalöst roligt båda två. Juppe känner sig som det geni han är och jag känner en enormt stor lättnad när jag ser hur han rör hela sin kropp.

Jag ser nämligen att han inte haltar ett enda litet dugg i skritt. När jag vid sidan av honom när vi går på promenad så kan jag börja inbilla mig att stegen låter underligt. Haltar han nu? Och så försöker jag titta och Juppe fattar ingenting när jag sneglar mot hans ben.

Ikväll såg jag Juppes fantastiska skritt, med steg som är en kilometer långa och bakben som verkligen jobbade och tog i. Ahhh och phuuuu.

Vi var på kanonhumör när vi kom tillbaks till stallet.

Älskade knaspålle.