Kvist i ögat

Min vackra häst stod och halvknep med vänstra ögat i dag när jag borstade och kollade igenom honom.

Hm?

Jag tvättade runt ögat och där det runnit tårar och väntade lite. Juppe var irriterad. Visserligen gråter vi båda när det blåser ute, men det här var lite mer än så.

Det var otroligt svårt att få kika in i ögat, och med ficklampan stod han snällt och blundade och väntade på att jag skulle släcka.

Kom på den briljanta idén att fotografera ögat istället. Blixten hinner inte ens Juppe före.

 Nja, inget syns där.

Eller framifrån.

Men här såg det lite mysko ut tyckte jag.

Lite slemmigt och något som sitter fast?

Ringde distriktaren i  Fjärdhundra för att få råd helt enkelt. Den trevliga kvinnliga veterinären var en halvtimme bort och svängde förbi och kikade.

Plopp i med färgmedel i Juppes öga (sex månaders slaktkarens på en droppe färg), och jo, med starka glasögon och bra ljus gick det att se en pytterispa på Juppes hornhinna. Mitt på ögat.

I vanliga fall får hela hästen antibiotika vid en ögonskada, nu nöjde sig veterinären med att ordinera en kräm som ska strykas på morgon och kväll fram till annandagen.

Hästar får tydligen lätt krampande irisar vid ögonskador (tänk vad man får lära sig som ägare till en juppesnupp), och det är besvärligt för pållen.

Skönt. Och bra att få det kollat med en gång.

Varken jag eller Juppe orkade hispa upp oss det minsta. Trevligt sällskap hade vi i stallet, veterinären var rutinerad och skicklig och en salva - äh, det är en piss i Mississippi.

I morgon bitti får jag hjälp av Bäjeby-Magnus att smörja ögat, resten klarar jag för då är jag julledig.