Gore-tex häst + stjärnklart

Det här får bli två inlägg i ett. I går ville inte stackars mobilen vara med i blåsten, jag fick inte över några bilder. Och utan bilder blir det inte kul att blogga tycker jag.

Ikväll:

Trött sötnöt efter fem kilometer tillsammans med Hulda o Co.

Jag ska bränna min pannlampa under rituella former, den la av ikväll igen. Efter att affären lagat den en gång. Bah.

Annars: underbart. Gnistrande stjärnklart och två fina pållar och två mattar som tystnade av det lugna, vackra. Tills vi kom till sista branta backen mot Hallbo. Där började Hulda fnysa.

Jag och Juppe spanade analyserande i min pannlampas sken. Nja? Vildsvin med vita svansar?

- Det säger du bara, sa Huldas matte luttrat. När vi kommer tillbaks till stallet så säger du något annat.

Fast sedan fick hon själv syn på rådjuren (eller om det nu är dovhjortar som har vitt därbak?).

En perfekt kväll.

Gick finemang att traska tillbaks i halvmörker också. Man ser mer än man tror utan lampa.

Och igår. Då red jag inte utan åkte till stallet för att göra konstgjord andning på Juppe. Han måste ligga som ett skälvande löv i ligghallen? Storm OCH regn. Det går aldrig.

Äh. Inte låg Juppe i någon ligghall. Och inte var han särskilt blöt heller trots spöregn.

Titta. Blöt Juppe rygg, men helt torr mage.

Och i det blöta:

Helt torrt längst in mot Juppe. En perfekt designad häst. Helt klädd i Gore-tex.