Hjärtat och hjärnan hänger inte med

Jag tror att jag borde vara lite glad över att veterinären faktiskt hittat exakt position för att släcka Juppes hälta.

Men där är jag inte än. Slut i rutan. Mör som en kaka.

Dåligt samvete har jag också för att jag varit en idiot som ridit Juppe. Visserligen försiktigt, men ändå.

Men att umgås med Juppe är kul, som alltid. Ett stycke päls som Juppe inte tycker är läskig är Musse. Tror Juppe vill ha en egen katt i julklapp.

Musse: Titta. Sitter jag på min tassvärmare så har jag perfekt utsikt bakåt. 

Och framåt. Jag kan bara häpp - hoppa fram när något behöver få en tillrättavisande tass på sig.

Juppe och jag knallade några varv runt ovalen och pratade lite. Han fattar inte alls varför vi inte ska springa lite.

Det är nog bäst att vi knallar på våra sedvanliga promenader, för Juppe var mycket entusiastisk. Och inte verkar han ha ont heller när vi bara går.