Nej, jag vet. Det ser inte mycket ut för världen. Men det är skitjobbigt, verkligen. Både Juppe och jag var totalslut och svettiga efter kvällens lektion.
Roliga ridfröken såg jävligt bestämd ut i ögonen redan från start så att säga. Hon hade med två viktboots åt Juppe på vardera drygt två hekto. De spänner man fast runt framhovarna för att hjälpa hästen hitta balansen i tölt, och för att det ska bli lite mer träning kantänka.
Dessutom hade hon med sig en bomlös sadel, en mjukare typ av sadel som gör att ryttaren lite bättre känner hästens rörelser och är bra för hästar som, äh, ändrar figur under sommaren.
Fick testa en töltrider någonting på 17 tum (om jag fattat rätt så är det typ rumpstorlek på mig och lite längd på sadeln). Vi kom fram till att jag nog behöver en 17,5:a ungefär.
Mina förbannade jävla knän och lår behöver botoxas eller sågas loss för att slappna av. När jag sitter med tung geléhallonrumpa i sadeln och slappnar av i benen - då funkar det för Juppe med. Problemet är bara att jag är som en spänd fiolsträng för det mesta.
Och när jag kniper åt med mina knän så dras underbenen upp och jag tippar framåt. Suck. Inte bra för min balans och inte bra för Juppe.
Nåja. Det har ju verkligen hänt en del både med mig och Juppe sedan jag köpte honom, får trösta mig med det när det känns surt att jag är obildbar. Tror det är ungefär som med ungar som går i skolan, jag behöver tugga lite på det jag lär mig och rätt vad det är så blir det ett litet skutt upp på inlärningstrappan.
De stunder när allt sitter - då är det ju så jädra roligt! Det är faktiskt värt rubbet. Plus det faktum att Juppe gillar att jobba med mig, för det märks att det gör han. Kompisen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar