Skön, doftande, tyst, sval skog.
Tölt en ganska lång sträcka på grusväg. Det gick finemang, Juppe ville bryta av till trav en gång (antagligen för att det blev jobbigt) men det ville inte jag.
Töltsträckan på gräs gick faktiskt lättare.
Turen slutade med galopp på en liten körväg. Hästjäveln drar iväg med mig igen. Nope, det var inte det att Oskan tog täten. Juppe såg sin chans att leka skenande lokomotiv. Han lyssnade inte ett skit när jag ville slå ner på takten.
Entygeltagsstopp ut på oplöjda åkern. Så här kan vi inte ha det.
Spontant blir jag så sur att jag vill galoppera skiten ur honom. Fast det hjälper nog inte.
Får öva på det där med att stanna när jag vill. Stallägaren sa att det är bra att nöta på det på ridbanan. Funkar det inte där, funkar det inte ute på tur heller.
Så är det nog.
Sorry Juppesnupp. Du skapar mer jobb för dig. Jag tycker det är lite kul att han är så stark och glad att han vill busa och testa - men det skulle jag aldrig tala om för honom. Man är väl hårt prövad tonårsmor till människobarn också. :-)
Och för övrigt har vi nog hittat lösningen till plastbrorsornas viktproblem. Juppe fick sitt blå regntäcke på sig ut i hagen, svettig som han var. Plastbrorsan som väger mest såg ut som han fick en fint inslagen present.
Bita, dra, springa efter, dra med läpparna, undersöka osv.
Det kanske kostar lite i täcken räknat, men snart blir de nog smala som snören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar