Jobbigt med löshoppning

För mig alltså. Vi provade det för första gången idag.

Hasa, släpa, bära. Två cavallettibommar på sockerbit ovanpå varandra fick bli hinder. Det var stört omöjligt att få ner några plastpinnar som "landningsbana" framför hindret - så det fick bli lite pill med vägpinnar och plastkoner.

Funkade hjälpligt.

Visste inte riktigt hur jag skulle få till att han skulle springa mot hindret. Jag satte på honom vanliga tränset, så att jag hade bettringarna att ta tag i (om det skulle bli väldans svårt att lyssna på mig).

Efter lite longeringsövningar och leda med stanna-gå, och följa mig så knäppte jag loss Juppe. Han stirrade förvånat på mig.

Sprang bredvid honom med spöet i näven och smackade som en galning. Jodå, då kunde han springa. Flämt, flämt. Och innan hindret drog han iväg i galopp och gjorde glada skutt - över infångarna. Han såg i alla fall livad ut.

Vi körde några gånger till åt båda hållen. Ibland blev det faktiskt skutt över hindret, även om det inte var särskilt elegant. Över kom han ju, och jag fick ännu mer motion när jag rättade till hindret.

Hoppas det var glädjeskutt och inte surskutt Juppe bjöd på. Varje gång så kom han i alla fall tillbaks till mig när jag kallade på honom. De gånger han hoppade rätt över hindret fick han en godis, annars bara beröm.

Sista gången ställde han sig med rumpan mot mig och huvet mot staketet. Inte bra. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra åt saken, så jag plockade ihop hindret. Nu i efterhand tänker jag att han kanske borde ha fått göra något mer, vann han någon sorts trotsuppvisning mot mig när han vände rumpan till?

Nåja. Vi har fått motion i alla fall. :-) Och jag tror att han tycker det är lite kul när man hittar på nya saker att göra. Men - inte ett enda tugg under hoppsessionen. Ska ge det några gånger till, han kanske behöver tänka på saken.

Och jag ska försöka konstruera bättre infångare. Ska köpa cement och gjuta pinnar i små hinkar. Jepp. Lagom helgjobb.