Komiskt och lite trögt

Jag tror att Juppe blivit av med sin koskräck. Han studsade till rejält när kalvarna spratt till, hela flocken flydde när Juppe landade på alla fyra efter sitt hopp. Han stirrade förundrad på flocken som sakta vågade sig fram till staketet igen.

Ska man tro appen Map my run har vi avverkat 1,8 mil idag. Det tror jag inte alls på. Däremot tog turen till fornborgen i Näs över två timmar den här gången. Phu.

Trodde det skulle gå lite rappare, men Juppe var riktigt nervig. Ville inte ens gå upp på vägen ovanför stallet. Som tur var kom grannen cyklande, lite misstroget stirrande på Juppe. En kompis! Tänke Juppe om cykeln och mannen och vågade sig upp på asfalten.

Och så vidare ...

Cheesus. Galoppsprång i panik bakom stallägarens hus, där vi gått nittielva gånger.

Och för varje tokighet så blev jag mer och mer nöjd med Juppes nya outfit. Tänker att om jag åker av så ökar i alla fall Juppes chanser till överlevnad med några procent om han galopperar ut i trafiken i den här:

Reflextäcket funkar skitbra. Alla bilar, alla lastbilar sänkte farten. De tänkte säkert - det där måste vara en helgalen häst som är klädd i självlysande pyjamas.

Juppe vågade inte gå över bron mot kyrkan, jag fick hoppa av och gå före. Hästflocken som alltid rusar efter staketet rusade efter staketet. Brevlådorna som alltid vill nafsa Juppe i benen nafsade Juppe i benen.

Är vi klara nu? Tänkte jag och satt upp. Juppe skuttade som en kanin längs stigen bakom kyrkan.

In på grusvägen. Så underlig vägen ser ut? Liksom randig och mjuk. Det brukar den inte vara. Juppe var misstänksam. Vi travade lite, det brukar liva upp och lugna ned.

Då mötte vi traktorn med en hel lång bullrande vägskrapa bakom. En underbar man satt bakom ratten. Han stannade och gav mig tid att sitta av och låta Juppe stå och beta under tiden traktorn kröp förbi. Vägen tillåter inte möte mellan två bilar ...

Japp. Tänkte att nu vänder han nog och tar andra hållet med. Så finurligt nog stod Juppe och jag och väntade på en mötesficka. Inga problem, Juppe tittade bara på monstret.

Att följa efter var däremot svårt. Det blev hästbalett i högre skolan. Ett steg fram, två åt sidan, och en liten böj ... Där började jag bli ganska trött.

Vi hade hunnit knappt halvvägs.

Då vänder traktorn och ska köra samma väg igen. Skutt av Juppe och in på en liten sidoväg och titta på det hela. Jag promenerade förbi en grisfarm där Juppe brukar bli rädd. Kanske tur för han var rejält skuttig.

Väl på stigen i skogen lossnade allt. Jag fick hoppa av två gånger för att sparka undan hästbajs från stigen.

En grönsaksbonde hoppade upp från en odling och korna hälsade på oss som sagt. Inga problem att gå över bron hem. Juppe var nog överlycklig över att ha överlevt turen. :-) Klart killen fick smaska rejält med gräs. Det är han värd.