bɪtʃ/
noun
- 1.a female dog, wolf, fox, or otter.
- 2.informala difficult or unpleasant situation or thing.
"working the night shift is a bitch"synonymer: nightmare; Mer
verb
informal
- 1.make spitefully critical comments.
"everybody was bitching about their colleagues"synonymer: be spiteful about, criticize, find fault with, run down, cast aspersions on, speak ill of, slander, malign; Mer
Översätt bitch till
Men jag måste sluta tänka som en människa.
Det är där bitchen i baren kommer in (en tankebild jag fick av min straightness fröken). En rätt rättfram typ, inte trevlig i alla lägen, men hon vet vad hon vill ha. Och hon vill inte ha det om en kvart, hon vill ha det i går.
Jag har processat, gråtit någon skvätt som sagt. Reviderat. Värderat. Och kommit fram till att det är jag som slackat. Återigen. Slackat i ledarskap.
Vad gör en Juppe då? Tar över. Någon måste ju stå vid rodret.
För mig är det här jobbigt, men jag vet vad som måste göras. Jag tog itu med det i dag.
Juppe fick lite hö vid pysslet. Det tog slut. En Juppe ska stå okej utan hö (oj så svårt det blev). Det är inte okej att stå som en bergsget och lägga hela sin vikt i två grimskaft för att kunna suuuuuga upp ett strå till.
Vinkas matte undrade bekymrat vad jag ska göra åt alltihopa. Med rädslan för att rida och en nervig Juppe och alltihop.
Usch, jag får dåligt samvete för att snälla människor engagerar sig i mig och min hispiga häst.
Vinkas matte är klok så hon summerade mig rätt bra: börja om från början.
Det är ungefär det.
Vi ska börja med lydnad från backen och arbeta oss uppåt så att säga.
På med snabelutrustning på Juppe och ut. Jag hökade på hans bakben och bad honom böja sig snyggt med bra tyngdpunkt under sig på bakbenen när vi gick på volter.
Det var inga snälla Juppeögon bitvis, men det ignorerade jag. Nej, jag är inte taskig. Jag försöker bara tänka att jag är en schysst lärare i skolan som ser det som är bra och berömmer det. Lite svalt sådär. Inte så engagerat.
Svårt. För mig alltså.
Inte hade vi kul någon av oss, men det gick bra.
Och in igen.
Nej. Tänka sig, det låg ju inget berg av hö där vid Juppes plats. Hämtade mineraler och nypon och si, nu dög alltihop.
Roade mig med att fota Baldur II lite också.
Jag orkar aldrig fiffa med mina bilder tyvärr. De hamnar alltid på bloggen helt oredigerade.
Det här porträttet är jag riktigt nöjd med, trots blåsticket.
Baldur II stod och kikade efter mig när jag försvann mot stallet. Då hade Juppe vänt rumpan till.
Jag och han vet att vi bara ska lida oss genom det här. Ingen skugga ska falla över Juppe, det är jag som mesat till mig igen, igen, igen.
Jag är tacksam för att jag har en häst som talar om för mig på ett ändå schysst sätt att något är fel i vårt samarbete.
Det är bara att tugga i sig och ta tag i. Nyttigt för en plyschmatte som har för lätt att tänka: nu har jag varit jättesnäll mot dig, då ska du vara det mot mig också. Bah. Det är inte hästiska.
Och jodå, visst är Juppe ganska lydig. Men är det något som är färskvara så är det just lydnad. Det har jag fått lära mig om och om igen. Nu tar vi det igen då.
Försöker rätta till blog-lovinadressen här.
<a href="https://www.bloglovin.com/blog/7613847/?claim=s69dcufaky9">Follow my blog with Bloglovin</a>
noun
- 1. tik
- 2. satkäring
verb
- 1. krångla
Men jag måste sluta tänka som en människa.
Det är där bitchen i baren kommer in (en tankebild jag fick av min straightness fröken). En rätt rättfram typ, inte trevlig i alla lägen, men hon vet vad hon vill ha. Och hon vill inte ha det om en kvart, hon vill ha det i går.
Jag har processat, gråtit någon skvätt som sagt. Reviderat. Värderat. Och kommit fram till att det är jag som slackat. Återigen. Slackat i ledarskap.
Vad gör en Juppe då? Tar över. Någon måste ju stå vid rodret.
För mig är det här jobbigt, men jag vet vad som måste göras. Jag tog itu med det i dag.
Juppe fick lite hö vid pysslet. Det tog slut. En Juppe ska stå okej utan hö (oj så svårt det blev). Det är inte okej att stå som en bergsget och lägga hela sin vikt i två grimskaft för att kunna suuuuuga upp ett strå till.
Jag roade mig med att fota Vinka jag.
Någon gång kommer jag att få ett foto av henne som jag är nöjd med.
Talesättet titta under lugg kan bildsättas med den här bruden.
Nåja. Jag har tålamod inte bara med en Juppe. Jag lovar.
Juppe slickade på betongen för att få ut det sista göttaste.
Aha. En trutig läpp avslöjar Vinka. Det är kul att få uppmärksamhet.
Usch, jag får dåligt samvete för att snälla människor engagerar sig i mig och min hispiga häst.
Vinkas matte är klok så hon summerade mig rätt bra: börja om från början.
Det är ungefär det.
Vi ska börja med lydnad från backen och arbeta oss uppåt så att säga.
På med snabelutrustning på Juppe och ut. Jag hökade på hans bakben och bad honom böja sig snyggt med bra tyngdpunkt under sig på bakbenen när vi gick på volter.
Det var inga snälla Juppeögon bitvis, men det ignorerade jag. Nej, jag är inte taskig. Jag försöker bara tänka att jag är en schysst lärare i skolan som ser det som är bra och berömmer det. Lite svalt sådär. Inte så engagerat.
Svårt. För mig alltså.
Inte hade vi kul någon av oss, men det gick bra.
Och in igen.
Nej. Tänka sig, det låg ju inget berg av hö där vid Juppes plats. Hämtade mineraler och nypon och si, nu dög alltihop.
Roade mig med att fota Baldur II lite också.
Mysko. Sura tanten brukar inte bry sig om mig.
Hmmmmm.
Vinka tittade uppmärksamt på oss.
Och skutt ut i hagen.
Juppe var frågande till min nya svalare attityd.
Han tröttnade helt enkelt och gick in i vindskyddet.
Baldur II stod snällt bakom Juppes rumpa och registrerade allt som hände.
Förstår inte varför det är så kul att spana på mig, jag som är så konstant sur.
Kolla vilken sötmule!
Jag orkar aldrig fiffa med mina bilder tyvärr. De hamnar alltid på bloggen helt oredigerade.
Det här porträttet är jag riktigt nöjd med, trots blåsticket.
Baldur II stod och kikade efter mig när jag försvann mot stallet. Då hade Juppe vänt rumpan till.
Jag och han vet att vi bara ska lida oss genom det här. Ingen skugga ska falla över Juppe, det är jag som mesat till mig igen, igen, igen.
Jag är tacksam för att jag har en häst som talar om för mig på ett ändå schysst sätt att något är fel i vårt samarbete.
Det är bara att tugga i sig och ta tag i. Nyttigt för en plyschmatte som har för lätt att tänka: nu har jag varit jättesnäll mot dig, då ska du vara det mot mig också. Bah. Det är inte hästiska.
Och jodå, visst är Juppe ganska lydig. Men är det något som är färskvara så är det just lydnad. Det har jag fått lära mig om och om igen. Nu tar vi det igen då.
Försöker rätta till blog-lovinadressen här.
<a href="https://www.bloglovin.com/blog/7613847/?claim=s69dcufaky9">Follow my blog with Bloglovin</a>
Du är så klok och ni kommer få till det igen! Magda (Den vuxne människan till Erill_the_boss)
SvaraRaderaÅ! Erills bihang! Tack, lite skruttig får man väl unna sig att vara emellanåt. Sedan får en tänka rationellt. Ack ja.
Radera