På väg mot ovalen var grabben som ett spökdjur med artros. Så stora ögon, så stela ben. Till slut höll inte mina nerver för att sitta kvar på, vi halkade över gårdsplanen sida vid sida istället.
Fasen vad jag hatar känslan av att jag inte riktigt är säker på att Juppe lyder mig. Han var så på. Så springsugen, så tittig. En galoppfattning vågade jag mig på till slut efter en del tölt-trav-skritt-trav-tölt.
Jodå. Det tog stopp där jag ville. Phu.
Fick terapisession med Gullan som haft turridning. Hon peppar alltid och säger: ta det i din takt. Så vi ska göra det. Det får bli tvåhundramiljoner galoppfattningar tills jag känner att Juppe verkligen lyssnar på mig.
Självklart hade jag med två fina presenter till Juppe. En hel hink lakritsgodisar (hans favorit!). Han spottade misstänksamt ut alla godisar, förlåter inte försöket med morotssmakande pluttar.
Som plåster på såren strödde jag nypon som precis hämtats ur frysen, orangea, blanka och doftande.
Juppe välte sin skål och letade fram de torra mineralpelletsen med överläppen. Sorterade nyponen åt sidan.
Och ikväll bara orkade jag inte åka till stallet efter jobbet (slutade 20.00). Trodde jag skulle mäkta med, men näej. Det går inte.
I morron jobbar jag till 21. Snäll kompis ska hjälpa mig att ta in Juppe till hovisen.
På söndag jobbar jag till 22. Phu. Mittemellanpassen suger verkligen. Det är snudd på omöjligt att hinna med en sväng till stallet före jobbet. En vill ju sova lite också.
Sopkrafset efter en session med Juppe. Titta vilka fina nypon!
Juppe misstror verkligen allt som jag bjuder på. Men jag har ju mig själv att skylla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar