Självklart fick jag köpa en gympadoja trots att de egentligen såldes i par. Det blev gulp, 700 spänn. Och ja, det är värt det för mig.
Jag vill inte hålla på och jaga hovisar, jag vill ut och gå med min häst. Punkt.
Fixade en "strumpa" av en avklippt linda med kardborrefäste.
Blev lite nervös för risk för skav.
Såg till att den blev grön, Juppes favoritfärg. Bra för hästen psyke.
Världens bästa häst knallade glatt på i sin nya sko.
Jag skulle nog inte sätta av i galopp med dojan på, men det kändes mycket bättre att ha skydd för hoven på promenaden än att gå med bar hov.
Visst går Juppe barhovad i hagen, men där knallar han inte fyra-fem kilometer i ett sträck.
Kändes också bra att skon var ungefär så hög som en hästsko. Juppe slapp att linka fram låghalt.
Mycket glad och trivsam och hungrig häst som var sitt allldeles vanliga jag i kväll.
Tänk så lätt det är att noja. Men så har också min kompis varit krasslig i ett år. Mina nerver är väl sköra helt enkelt.
Det var dom inte efter kvällen kan jag lova. Vi frustade ikapp till stallet jag och min polare.
OCH stallägarens äldsta dotter hittade Juppes tappade sko i hagen (mirakel!). Så nu är det "bara" att hitta någon som kan slå på den. Om jag inte väntar in ordinarie hovis då.
Gympaskon funkade grymt bra. Man spänner fast den med ett räfflat band. Ett spänne liksom hakar i en räffla. Då låser man. Inga hårda grejer som sticker ut åt något håll.
Skönt att han är "normal" igen :-) har ju varit mycket stiss ett tag!!
SvaraRaderaEller hur! Tänk om det är jag som är stissets orsak? Så tänker jag i alla fall ibland. Det är ju kämpigt på jobbet, det kanske smittar. Men det är gudomligt skönt när lugnet faller över oss. :-)
Radera