Orkade inte blogga i går när jag kom hem efter lektionen. Vi njöt segerns sötma efter passet, vårt pris i påskäggsgymkhanan stod framdukat i sadelkammaren. :-)))))
Det är så kul att bli överraskad gång på gång på lektionerna. Den här kvällen skulle vi rida med två mjuka skumgummibollar (tennisbolls storlek ungefär) placerade under sittbenen. Två elever i taget pillade dit bollarna och kände efter.
Mackan blev lite misstänksam och undrade vad sjutton jag höll på med.
Vi som hade boll-under-sittbenen-passet fick i uppdrag att trava på en stor volt, då gäller det att så snabbt det går vikta fram och få trav och sedan försöka sitta ned.
Jädrar vad svårt och så roligt!
I höger varv slet jag som ett djur med Mackan som ville bända som en ostkrok åt fel håll och med bollar och att behålla traven. Uj, uj, uj.
När vi jobbat färdigt med varvet frågade Annica var bollarna var. Jo, helt klart hade ytterbollen hasat iväg lite - utåt. När ridfröken såg klurig ut i ögonen så fattade jag - jag hade gjort mitt jobb! Jag hade suttit mest på inre sittbenet. Den bollen var platt och satt på plats. Att ytterbollen ger sig iväg lite är helt okej.
Skitkul och nyttig övning. Tänker baske mig skaffa mig egna bollar. Och inte går det att flaxa iväg en i mil ovanför sadeln vid lättridning heller.
Muaahahahahahahaha.
Och sedan en evighetsåtta i fyrkantig form på andra volten när det var dags för andra gänget att köra övningen. Också skitbra övning. Superkoll på vikt i innerstigbygel, yttertygel mot halsen, kontakt med innertygel och stadig ytterskänkel vid sadelgjordsläge eller lite framför. Häpp! Mackan var så jädra duktig. Han vände runt sin framdel som ingenting.
Och så segerfika på det. Kan det bli bättre?
Ja det kan det.
I morron ska vi till veterinären igen Juppesnupp, mannenvännen och jag.
Jag har målet att ta reda på frågan: vad får jag absolut inte göra med Juppe. Vad gör hans skada värre? Helst vill jag heller inte spruta snor och tårar över veterinären.
Juppe har troligtvis målet att inte gå på transporten i onödan.
Mannenvännen har målet att överleva häst + mig + att dagen ska gå smidigt.
Jag tog två glas vin till maten ikväll. Undrar om veterinären gör detsamma? Äh, han är väl van vid sådana som mig (får vi hoppas). Sadel, träns, hjälm, spö och pass är packat. Vi är så redo som vi kan bli.
Bilder från i går kväll när Juppe kommer lubbande i hagen när jag ropar. Det gjorde han förstås i kväll med, men då var kameran hemma och regnet strilade.
Tänk att man kan känna så starkt för ett djur. Jag älskar min Juppesnupp och visst är han halt men också glad. Så jag hoppas att jag gör det som är rätt för honom helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar