Vi kunde inte hålla oss!

Ser ni, ser ni. Vi kom upp i en maxhastighet över 13 kilometer i timmen! Moahahahaha. Vi galopperade på en raksträcka på en mjuk grusväg.

Promenaden blev finfin, vi mötte fyra hästar från ett annat stall. Mycket spännande tyckte Juppe. Han är lugnare nu, stissar inte lika mycket.

Vi stannade och pratade med Stridsstoet efter att vi tagit rejäla backen upp mot Hallbo. Det var när vi klarat allt det här härliga på ett så galant sätt som jag inte kunde låta bli att hoppa upp igen.

Jag satt på Juppe i fem minuter i skritt på vägen ut. Nu skuttade jag alltså upp igen.

Juppe testade med trav först, sedan fattade han. Får jag alltså galoppera? Och när vi galopperade så undrade han - får jag öka också? Jajemen!

Jädrar vad härligt det var. Stod i lätt sits för att låta Juppe jobba ostört. Det räckte med att jag sänkte rumpan för att han skulle sakta av.

Och så slutar det så här snopet:

Jag glömde att kratsa hovarna på Juppe före turen, men jag tror att jag skulle ha reagerat. Jag borstade nämligen hovskäggen som besatt.

Tappsko. Det är faktiskt jättejätte länge sedan det hände.

Och hovis är i Indien och lär ut sitt ädla yrke. Nåja. Värre saker har hänt i mitt och Juppes liv.

Kolla in gossens välkammade hovskägg.

The Big Boss irriterar sig på sina sambos.

De gick alldeles för nära hans hö. 

Juppe ställer sig våghalsigt och äter lite strån mellan två högrangade.

Det är inte ett dugg synd om honom. Han fick både hö och fick beta efter turen.

Så här ser världen bästa häst ut.

- Men äsch, jag är ridhäst. Galopperar är vad ridhästar gör.