Åkte till stallet lättare om hjärtat

Träningsvärk vet jag inte om jag har, men jag är lite stel i benen. Det är jag definitivt. Jag är inte van att kliva runt i en skog och för all del på grusvägar i två timmar.

Och känner jag så så är det nog samma lika med Juppesnupp.

Vi tog en gräsätarpromenad i kväll.

Har jag sagt det, sa Juppe. Att du är inte så dum som du ser ut.

Jag menar. Du är riktigt . . . ståtlig för att vara människa.

Sååååja, sååååja, sa Juppe. Nu står du bara helt still. Och står.

Färdiga? Nej, det är vi inte.

Du, vänd dig låååångsamt om nu. Släpp grimskaftet. Det står ett troll bakom dig.

Färdiga. Du, jag har funderat på det här.

Varför ska du bestämma allt egentligen?

Som när vi har promenerat färdigt. 

Sur? Jag är inte sur.

Jag är bara besviken.

Tillbaks i hagen alltså. Mmmm. Jag känner doften av . . . lera. Mums.

Frami tittade avundsjukt på när smågrabbarna med flera äter upp sig i grannhagen.

 Titta. Mat. Den som ändå var värd det, enligt sin snåla matte.

Hm. Nu åker jag på kurs Juppe, så vi ses inte på ett par kvällar nu. Du får ha det så bra.