Yeeeeesssss, vi har töltat längs kanten på en heeeeeelllll åker

Taggad, taggad, taggad Juppe?

(mutter, mutter, mutter, fnys, skänkeljävlar, mutter)

Fast allt blir roligare med sällskap! Och Fluga är en riktigt uppskattad turkompis, det märks. Tror det är ömsesidigt till och med, trots att tanten försöker ta stor tuggor från min häst.

Juppe och jag drog i väg i vingliga galopprundor. Märker hur axlarna drar ihop sig och jag blir till en liten krum ryttarsnigel. Och så kommer jag på mig och rätar ut alltihop och försöker hänga med i Juppes galopp på ett snällt sätt.

Och stackars Juppe försöker ivrigt klura ut hur i helskotta man tar sig över ett oändligt fält. Just nu gör vi det inte på något annat sätt än i slalombågar.

Ibland som en gigantisk ostkrok som seglar iväg åt något håll. Spännande.

Tror Juppe är lika konfunderad han.

Jag bestämde att vi skulle tölta längs hela stora gigantåkern. Det tyckte Juppe var jädrigt onödigt och försökte springa åt något annat håll, men det blev tölt till slut.

När han väl greppade att aahhhaaaaaaaa, tölta en bit från skogskanten - okej, och han fick beröm och kände att det funkade utan fylleserpentiner så fick hela pållen en annan hållning.

Vi grejade ett helt varv! Tjohooooooo!

Jag försökte att hålla klaffen när han gjorde som jag bad, alltså inte hålla på att pilla med 200 olika saker utan låta honom jobba i fred.

50 minuter senare var Juppe dyngsur av svett, men nöjd. Vi var alla nöjda och glada, ett pladdrigt och fnissigt gäng gick tillbaka till stallet som nu låg i höstmörker. Skönt ändå att vara ute vid 21-22-draget och slippa värmen.

Humörhöjare!

Spökekipaget i Berga. Akta er för dom. 

Månen hann gå upp.