Skrattade så jag höll på att trilla av

Vilka intressen man än får i livet, som man verkligen tar tag i och lever ut - så leder de till nya härliga bekantskaper.

Flugas medryttare Caroline är en sådan nykompis. Väldans mycket yngre än mig, så går man efter konventioner så borde vi knappt prata med varandra. Men - så är det det det där magiska med djupa intressen, de suddar bort både ålder och yrken och stadier i livet och allt möjligt. Ikväll blev det bara fnitter och ett härligt gott humör kvar.

Och jag är så tacksam.

Jag är så tacksam för att jag lärt känna Caroline och för att vi kan ha det så där ruskigt kul ihop. Vi var nog rätt trötta båda två när vi fiffade i ordning pållarna. Men - både Fluga och Juppe var i form. Fluga var riktigt pepprig rent av.

Det blev en liten sväng i skogen, men så vände vi eftersom Fluga ser lite dåligt och vi tyckte att det började bli mörkt. Vi styrde ut mot stubbåkrarna istället. På hemväg tänkte vi en liten galopp.

"Liten" galopp sa Fluga med morse-kod med öronen till Juppe som telegraferade "eller hur" tillbaks. Vi andra fick bara hänga med.

Ju mer jag skrattade och ju mer kroppen liksom flöt ut i amöbaform desto roligare hade Juppe. Jädrar vad han kunde galoppera helt plötsligt. Både Juppe och Fluga fnittrade hejvilt när vi kom tillbaks till stallet. En härlig kväll, en sån där som man får ny energi av.

Nu måste jag och Juppe bara lura iväg Fluga och Caroline på inspektionstur till nya stallet. Det grejar vi när Juppe och jag installerat oss. Det okuliga är nämligen att det här var sista turen med Fluga o Co, före flytten.