onsdag 13 augusti 2014

En timmes äktenskapligt gräl på åker

Eller om det möjligtvis är någon slags syskonrelation vi har, jag vet inte.

Just nu är i alla fall inte min häst särskilt övertygad om att jag är bossen. Så är det bara.

Ny dag, ny åker, tänkte jag efter gårdagens tjafs på ridbanan. Jag trodde att tjafset slutade till min fördel. Kanske gjorde det inte det.

Juppe var väl rätt okej med att galoppera längs en ny åkerkant, sedan blir det tjurigare och tjurigare miner ju längre vi rider. Det där med att tölta var en högst tveksam affär. Vännen Juppe försökte 100 gånger med att öka tempot och försöka springa hem.

100 gånger korrigerade jag, tog ned i skritt och började om. Trägen vinner?

Sista jävla fucking gången han obstruerade smällde jag till rejält med uppmuntringspinnen. Har aldrig i hela mitt liv gjort det. Juppe blev lika chockad som jag.

Japp, då gick det bra att tölta i mitt tempo ett tag. Sedan bröt han till trav igen.

Jag vände om och siktade bortöver igen, då blev han riktigt, riktigt, riktigt grinig. Jag med. Och jo, det blev tölt i mitt tempo, bröt av i tid den här gången och berömde.

Juppe frustade och sökte sig framåt-nedåt på lång tygel hem. Jag satt med ett väldigt skramligt hjärnkontor innanför hjälmen.

Jag är så trött på den här eviga kampen. Jag vet inte vad jag ska göra. Ledsamt. Uppgivet.

Tänker jag ge upp? Näej. Jag tänker: okej, din jävel. Du bråkar med mig, men under tiden får du i alla fall tillbaks flåset. Och smälter bort lite fett. Det får duga så. Det är också ett mål även om det är pissigt ynkligt.

6 kommentarer:

  1. Med uppmuntringspinnen, menar du spö eller är det något jag missat :) ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, japp. Visst är det spöt jag menar.

      Radera
  2. Haha, jag och Kvikkur hade exakt samma "samtal" i går kväll. Vi har ridit på stubb en gång innan men då hade vi flockledaren med oss så då lämnades väl ansvaret till honom. Trodde det skulle bli några härliga galopper uppför, tölta längs stengärdet osv...Det blev gräl hela vägen och pinnen fick komma fram även här. Men genomsvettig och asförbannad gick jag vinnande ur striden, galopp uppför om än extremt motvilligt, lite tölt och sen samlat hemåt och så ett varv till bara för att. Långsam skritt hem sen även om Kvikkur gärna hade tokrusat det hållet. Och det blir samma visa ikväll igen. Och ikväll blir det ingen hoppträning över halmsträngar :) Nu är dom packade i balar och det hoppas jag vi (inte) hoppar över :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att vi inte är ensamma. Ja, vad gör man. Fick en kommentar på FB om att inte fortsätta i ett spår som inte fungerar. Hm. Kanske är det så, men varför i helskotta ska det inte gå att rida på en stubbåker när det går att rida i skogen eller på vägar?
      Blir tyvärr, tyvärr förbannad och väldigt envis. Och så tycker jag inte att Juppevännen ska bestämma var vi ska rida, eller i vilken gångart.
      Heja! Gno på du och Kvikkur!

      Radera
  3. Håhå, "skönt" att man inte är ensam om sådana här scenarion...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, läste ett av de miljoner klokord man blir överöst med på facebook. Det här gick i den här stilen, för varje gång du ridit hästen ska du kliva av en bättre häst. Typ. Håhåjaja, nya tag. Ständigt dessa nya tag.

      Radera