JAG vill bestämma gångart

Det vill JAG också, sa Juppe och bröt av från tölt till trav för hundraelfte gången.

Vet inte vad det är som håller på att hända i mig. Uppmuntringspinnen kom fram igen. En helt ny och färskinköpt balansuppmuntringspinne från Glada hästen i spiltan.

Somligt går så himla bra, som att jag försöker att hålla käften när Juppe gör något som är bra och som jag beställt. Inte vara där och rycka och picka och knöla och dra.

Braaaaaaaa Bettina!

Men, sedan är det ju det där med Juppes åsikter om gångart. Varför tölta när man kan skritta. Skritt är oerhört mycket mer energibesparande och trevligt.

- Då hinner vi prata ordentligt om vad vi gjort under dagen, sjunga lite och så där, sa Juppe. Titta vad fint det är så här i skymningen. En hjort!

- Mjaäh, sa jag. Det är ju jättetrevligt det här, men du. Vi är ju ute en timme per dag, då får vi ju faktiskt se till att få lite saker gjorda. Vi pratar ju så mycket ändå, i stallet och så menar jag.

Jag kortade tyglarna och smackade på kompisen. In-med-rumpan-och-upp-i-tölt-då.

Juppe töltade som en gammal trött grålletraktor. Det kändes som det fattades minst en cylinder av någon sort.

- SMACK! SMACK!

Här kom skänklarna in i bilden. Juppe hostade igång på alla cylindrar. Och dog när det dök upp en pöl på vägen.

Vände och skrittade tillbaks en bit. TÖÖÖÖÖÖLLLLLTTTT!

Vid pölen använde jag uppmuntringspinnen när jag kände att pålle höll på att självdö.

Ja, och så fortsatte vi ett par gånger. Till slut kände jag att jag i alla fall fick bestämma fler gånger än Juppe, till exempel sista gången innan jag bad honom bryta av till skritt. Då blev det fika! Massa gottis i vägrenen.

Juppe pratade väldigt enstavigt på väg hem.