Sunda hästar och morska mattar

I dag körde vi repris på gårdagens markarbetslektion.

Sicken skillnad på häst.

Nu var det en Juppe som hövligt frågade vad han skulle göra, istället för att ligga 15 steg före och börja jonglera med bollar på egen hand för att tvinga ur mig en godis.

Ah. Så vilsamt.

Vilsamt för båda tror jag.

Jag är alltid hövlig, sa Juppe.

Du är en fantastisk häst, sa jag. Sund i roten.

Det är ju jag som slackar ibland och blir för mycket gullegullig och lös i kanten.

Nu är det som det ska vara. Så lätt det gick.

Nu ska jag bara hålla fast vid det här ett tag innan jag blir lös i kanten igen (för det kommer jag nog att bli).

Och nu när vi är överens om att även en Juppe kan lyssna in vad jag vill så kan vi inom strax hitta på något nytt bus. Ett trick där Juppe kan casha in lite av de eftertraktade godisarna.

Ett ljus! Jag står som ett hästljus!

Jag har hört att hästar som står som ljus kan få en godis bara för att, sa Juppe.

Kul kuriosa från både i går och i dag. Jag körde nämligen även repris på att glömma stänga godisfickan. Jag och Juppe fick följa vårt eget godispluttspår och plocka upp efter oss. Vi har i alla fall sprungit på helt runda volter, det fick vi kvitto på . . .