Från babyhull till ridhäst med fina linjer

Jag älskar mitt liv. Jag är rentav avundsjuk på mig själv, så bra har jag det.

Tidigare i veckan fick jag följa med Tátas matte till Edeby gård och Malin Wikander. Malin har precis ridit in den treåriga tjejen och det var dags att visa upp första färdigheterna.

Gulp. Jag kände knappt igen den där knubbiga tjejen från i somras. Táta gick i avelsflocken och var en av brudarna som fick passa lilla fölfröken Titania.

Nu stod det en ridhäst framför oss.

Jo, jo. Hon går i sexårsverksamhet än så länge om man ska jämföra med människoutbildning. Men ändå.

Trots att det inte är min häst blev jag lite smått rörd när jag såg unga fröken knoga på. Hon ville verkligen visa vad hon kunde och tuffade på på ovalen.

Klart man får vara trött och nöjd efteråt.

Hit ska fröken löken Titania von fissprutt åka om sisådär tre år. Edeby gård ger ett så trevligt, välskött och lugnt intryck. Det är trivsamt att vara där som människa, då tänker jag att det är fint att vara där som häst också.

Till Edeby åkte ju också Titanias mamma Tinna för att bli betäckt av Háleggur från Hyndevad. Nu har han flyttat, så det var en himla tur att han stod kvar på gården då.

En trevlig hästig utflykt med massa givande hästsnack också.

Annars?

Jo. Dagarna fortsätter liksom att tuffa på, den ena efter den andra. Rida ena dagen, markarbete den andra.

Men alldeles snart tar 2,5 månads ledighet slut! På torsdag börjar jag på nya jobbet. Längtar.

Nu har jag verkligen hunnit göra en omstart av huvudet också. Jag är redo och med ledighet har en hel drös med jobbidéer ploppat upp också. Muahahahahaha.