Det går ingen nöd på en sommarjuppe

Det har varit ett himla tjat om svarta fölfröknar här, jag vet.

Juppe bryr sig inte mycket. Han och jag stretar på med vårat.

Betesbrist?

Mjadå, rätt nedbetat i hagen, men strax utanför ser det ju ut så här.

Jag håller hårt på att rida Juppe varannan dag och göra något från backen varannan.

Tur för juppesnupp att jag gillar att promenera.

I kväll fick vi sällskap av Baldur och Co.

Fasen vad varmt det var.

Enda störningsmomentet var en älgtjur som verkligen vägrade att flytta på sig när vi kom.

Han stod precis bredvid stigen och struntade både i skönsång, handklapp och rop.

Han vred bara huvudet och höll koll på oss. Lite läbbig var han faktiskt, just i och med att han var så obrydd. Solsting kanske?

Jag njuter av våra promenader, vare sig om jag sitter på Juppes rygg eller knallar bredvid.

Det finns alltid så mycket att titta på och njuta av.

Gläntor som en kan bli lite nyfiken på. Varför står det som en ring av silvervita björkar mitt i skogen?

Just björkar intresserar jag mig inte speciellt för, sa Juppe.

Titta, det ser ut som guld där borta, sa jag till Juppe.

Tänk om vi hittat trollens skatt.

Tyst! sa Juppe.

Då lämnar vi kvar den här, det blir för tungt för din klena rygg.

Hallå, hallå alla troll bakom alla stenar. Jag nöjer mig med lite gröna strån. Okki?

Jag har infört förbud mot gula blommor eftersom jag inte vet hur giftiga stånds ser ut.

Skulle aldrig äta, sa Juppe. Jag bara klappar lite.

Livet är bra ljuvligt nu, även om det skulle räcka med kvällar som håller säg max 18 grader istället för 25.

Gud vad snyggt motljus sa jag till Juppe. Stå still så får jag . . .

Vardå, vardå? sa Juppe och snodde runt för att se bättre.

Älskade knäppgökshäst.

Så fort han inte får som han vill trots att han pekar med hela mulen mot gott gräs eller något annat så slänger han in grisepassväxeln och stirrar mig stint i ögonen.

Han vet att jag hatar när han gnisslar fram.

Ähähahhahääahaähähä.

Kort sagt. Vi har det bra.

Vi har också hittat något slags mankhöjarläge i tölten, med rätt form på g och bakben in. Det är superjobbigt tycker Juppe men bjuder på det ändå.

Han orkar inte så långa sträckor än, men att vi båda vet vart vi vill är ju fantastiskt.

Och så här glada blev vi en kväll när det regnade för första gången på en evighet: