Jag och Huldas matte delar på in- och utsläpp av våra kompisar.
Hulda hummar nöjt när jag kommer.
Hummmmmellihummelihummmm.
Juppe vankar.
Om jag nödvändigtvis måste ta kort innan det är dags att gå så vankar Juppe.
Vank, vank.
Han säger inte ett pip.
När vi var på kliniken hörde jag flera hästar som gnäggade upprört.
Juppe knep igen. Nope. Jag yppar inte ett hummelihumm.
Jag är så nöjd med min ljuddämpade häst. Men jag blir nyfiken.
De hästar som jag umgåtts med som hummat är alla ston. De hummelihummar som hej.
Gör killar de också?
Mina läppar är förseglade säger Juppe. Det där får du fråga någon annan.
Sötmule.
Av våra hästar så har de alla olika humningar, pip och gnäggningar. En del har vi varit nästan säkra på att de inte kan gnägga men när det tappat bort sina flockkompisar gnäggar de alla. Så det är nog som hos oss människor -en del pratar mycket och högt och en del är mer lågmälda.
SvaraRaderaJuppe har nog hört uttrycket: Tala är silver men tiga är guld!
/Christina, Grannäs islandshästar
Det är ju så kul med olika hästpersonligheter! Juppe verkar inte bry sig så värst mycket om borttappade kompisar heller, han är rätt okej med att "bara" hänga med mig när det blir så.
RaderaHugos och Tindur gnäggar högljutt om någon lämnar flocken, om man skulle bli lämnad själv nån minut gnäggar man hysteriskt :) Däremot "stånkar" alla tre våra hästar rätt bra när man rider....men bara när man jobbar extra hårt!
SvaraRaderaMjo, lite stön och stånk har jag ju hört. :-) Och faktiskt också gnissel vid ihopsläpp i ny flock. Men inte ett gnägg vad jag kan komma ihåg. Kompisarna i förra stallet skrek upprört om Juppe skulle ut med mig, i alla fall när de var nya kompisar och Juppe någon sorts chef.
Radera