Nerverna, nerverna

Härligt! Bra väder = Juppe kan vara utomhus i sin lilla sjukhage. Och fint sällskap hade han också i grabbhagen av Axel som blivit stor häst nu och fått titeln Ridhäst.

En riktig snygging! (Juppe höll inte med)

Ja, ack salamanka. Två nerviga blir inte mindre nerviga i varandras sällskap. I dag var Juppe som en krutdurk. ALLT var läbbigt.

Trodde det skulle vara roligt att Patti och Skór var i farten, men Juppe struntade i deras eventuellt lugnande effekt. Han kör sitt race. Det stod ett TROLL någonstans.

Vi kom i alla fall in i stallet och väl där lugnade vi ned oss båda två.

Tänk som sagt att man kan bli så glad av två varv på ovalen. Valde ovalen som Juppe känner sig trygg på, nya promenadvägar får komma en bra och ohispig dag.

Tror jag ska försöka hälsa på Juppe två gånger om dagen i helgen och vänja honom vid lite action. Han är väl i samma tillstånd som jag är när jag varit sjuk, när jag kommer ut i stora vida arbetsvärlden är det jobbigt. Jag kan snudd på bli folkskygg (nja, men känslan, känslan).

Om jag är överlojal med min häst. Japp!

Och kolla så fint jag matchar grimman med plåstret (vi får psykiska problem annars):

Hur det än är så känns det som vi klarat av det läbbigaste med hältan. Jag kanske ljuger för mig själv, men det kan vara skönt ibland att göra det. Sänka axlarna (som fortfarande gör j-ligt ont).