Jag har ju vant mig vid att bli mobbad (på ett vänligt vis) för mitt pjoskande och daltande med Juppe. Juppe slickade förnöjsamt på sin godisslickburk lite då och då när hovis och lärling grep sig an sitt jobb.
Skönt med långa hovslagare, de får så bra vinkel på ryggen när man vill vila mulen lite.
Hovis tittade uppgivet på Juppe som stod med sockersmetig mule och vänlig blick och såg ut att njuta av uppmärksamheten.
Hovis: Han borde vara helt odräglig och hopplös (med tanke på mitt väldans oauktoritativa sätt och generösa godisutdelning. Jag kräver till exempel inte alltid en konst eller liknande för att han ska få en godbit).
Men si det är han inte. Juppe är inte alls lagd åt det nafsiga hållet och blir lika stirrig som jag när det höjs röster och hojtas ut order.
Men jag vet att vissa hästar blir som kobror som går till attack efter minsta lilla godissnutt. Hur är hästarna som du umgås med?
Kanske borde jag ha tagit reda på om de tänker dra av Juppe dojjorna under operationen, men det har jag inte. Spelar ingen roll. Vill att hovarna ska vara fiffade i alla fall.
Lärde mig också en bakväg till Juppes sjukhage. Den ska vi aldrig ta igen. Juppe blev oerhört upplivad av att gå in i sin gamla grabbhage. Herreminje. Trodde han skulle dra faktiskt.
Hugis läppar lite försiktigt på mina händer om han känner att jag varit i godisburken, Hrodur nafsar lite mer bestämt, som för att säga att han minsann kräver en bit. Tindur har jag inte gett något på flera år, för han blev helt odräglig för minsta godbit. Har ju numera en annan attityd till godis ( var väldigt anti förut) och ska prova ge även Tindur en godbit när han skött sig!
SvaraRaderaTänkt så det är. Drar faktiskt oftare och oftare paralleller till hundar när det gäller hästar. Varför ska det vara ett problem att ge hästar godis? Hundar får ju inte nafsa efter sina ägare när de blir lite pigga på gottis? Är helt enkelt glad för att Juppe är nafs-fri. :-)
Radera