Det HÄR är tamejruttan det enda roliga med det här stället, så nu ger jag järnet, sa Juppe och sprallade grande när det var dags att longera före sprutan.
Bedövningssprutan som på något sätt sattes i en muskel istället för en led (min fria tolkning - någon slags blandning av biceps och bogblad) tog bort hälften av Juppes hälta. Så operationen som var förhandsbokad till i morgon blir verkligen av.
Vi klarade av proceduren någorlunda jag och Juppe. Men när det var dags att lämna över Juppe för övernattning på Hästkliniken Mälaren så brast det för mig. Då trillade tårarna. Stackars Juppe. Jesper vet jag ju klarar av både tårar och annat.
Chris som redan var mitt uppe i nästa patient tvärnitade när han såg min snörvliga uppenbarelse och sa: det blir BRA.
Fast det tror jag inte riktigt på. Än. I morron kanske. De har lovat att ringa så fort de vet något.
Lite blandade bilder bara som kära maken knäppte från kvällen:
Och överlever vi det här, jag och Juppe så måste både han och jag sluta tröstäta. Fast inte sådär tvärt, vi vill ha en skonsam nedtrappning.
Skonsam nedtrappning är bäst! Jag tröstäter jag med för er skull! Håller allt som går att hålla imorrn! Kramar!
SvaraRaderaVad skönt! Då kan vi nästan bilda en godisavvänjningsgrupp! Tack!
Radera