Jag tror att den stora skillnaden faktiskt var att jag plockade med mig ett spö. Med den som förlängning av armen fick jag igenom budskapet: nej, nu är det inte dags att stanna, eller att göra skänkelvikningar eller backa - jag menar framåt.
Juppe har den mycket fula ovanan att streta emot i longerlinan. Det vet jag inte vad jag ska göra åt.
Efter longering i skritt och trav och faktiskt också över tre bommar så släppte jag lös grabben. Löslongering. Och ja: vad säger man. Det blev väl som vanligt. Tror jag är en riktig mespropp. Otydlig mespropp.
Döm själva. Klippen är klickbara, det grå beror på att jag inte väntade tills miniatyrerna blev färdiga. Suck. Lite hetsig.
Bilderna blev jag rätt nöjd med trots att de är exponerade med alldeles för lång tid. Blev lite expressionistiskt sådär. Passar mig och Juppe. Vad tycker du? För suddigt eller kul ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar