Ior

Så ljuvligt det är att få vakna av sig själv, dricka morgonkaffe och ta den där tiominutersbilfärden till stallet. Som balsam för själen.

Världens goaste killar.

Inget bråk och stök här inte (men en massa bus och lek förstås). 

Entusiastisk häst?

Saga har lyckats dra av sig en halv sko, så Judit-Karin tog en fotosafari istället.

Åååååååhej!

Häpp.

Och så en bajsurlassning . . .

Och en kompiskiss - så är man redo. Här är fotobeviset. Killar går också på toa samtidigt.

Nyfiken sötmule som säger hej.

Vår.

Inte klaga. Inte bli bitter. Vår.

Kör igång! Sa Juppe och körde ned mulen i höpåsen.

En grundlig borstning senare tog vi lilla grusvägssvängen som är sisådär 5 km. Hoppade av vid Juppes spökställe och så gick vi en annorlunda väg hem. Fnork, fnork. Jämfotahopp och fnys. Men säg det spatt som inte små ljusgröna gräsruggar rår bot på? Visste det. Moahahahahaa.

På gårdsplanen stod en hästtransport minsann.

Jag och Juppe fick låna och öva på att gå på. Juppe går så lugnt och snällt på rampen med två hovar, Sedan tittar han blötögd och nöjd rätt in i mina ögon och så oooooiiiiiiinnnnnkkkkkkkk - plopp! Ut med åsneöronen.

Tänkte faktiskt inte ta diskussionen med honom i dag. Chockade grabben genom att backa honom. Och så på med två hovar igen. Och backa osv.

Juppe började tycka att det var tråkigt och dansade vid sidan om rampen istället. Inte okej. Där tog jag fajten. Och två hovar på. Och några gånger till.

Om hälsan är med oss Juppe så har vi ett helt hästliv på oss att öva på transporter. Tänk om du visste det. Ge upp!