Inte Jupiter - Joooooopiter

Hej fancluben. Är ni ni? Varför har ni hästtäcken på? 

Jädrar vad vi har frusit under helgen.

Men, alla fick med sig massor från Sandra Marin. Alla var nöjda, roligt i sig att ha gått på en kurs där deltagarna mös. Vi jämförde poängen och kommentarerna som vi fick med oss på lappar.

  

 Juppe visste att han varit duktig. Han njuter av uppmärksamheten.

Nu förstår jag vad den lilla isländska krulledutten ovanför Jupiters u gör där. Jag vet, jag har inte satt dit något, måste hitta specialtecken för att få dit det. Men, krulledutt = dubbla vokaler. Japp, inget Jupiter utan Jooooooooopiter.

Bonuskunskap från kursen. :-)

Om Jooooooopiter inte är snäll ska jag kalla honom Jooooooope.

Fast han är ju faktiskt snäll för det mesta. En schysst häst, sammanfattade kursledaren Sandra Marin läget.

Tänkte bara spalta upp vad som dyker upp i huvudet av plus och minus efter kursen:

+ Jag sitter fint på Juppe och har en fin tygelhand.
+ Juppe sätter alla gångarter och har inga som helst problem med övergångar (när jag gör det jag ska rätt).
+ Juppe är storväxt och snygg, håller sitt huvud fint.
+Skritten är jättebra.
+Juppe vill jobba, han vill göra det jag ber om.
+Klart Juppe kan det där med flygande pass. Sandra Marin-tänk: ut och prova - hur ska det annars hända något?

- Juppe är markbunden, om jag har fattat saken rätt så är det att han inte tar ut rörelserna så mycket med frambenen. Vi ska lossa bogarna med att galoppera i uppförsbackar bland annat. Att träna galoppen gör mycket för alla andra gångarter framhävde Sandra Marin.
- Vi har för dålig energi, mer tempo. Tror minst hälften av den energin och tempot sitter i mitt huvud om jag ska vara ärlig.
- Jag måste bli duktigare på att hålla ihop Juppe och få till formen.
- Mina galoppfattningar var en smärre katastrof. Lyckades få fel galopp, det är ju okej på gaedingakeppni men inte annars.

Jag tittade med skräckfylld förtjusning på de andra ekipagen. Några på kursen var ju helt nya för mig. Hästar som krutdurkar som fräste fram över ovalen. Några med så mycket energi att det var ett hårt jobb att kontrollera den.

Jätteroligt att stå tryggt på backen och titta på. Ack ja, Jag älskar min Jooopis och att han är som han är. Vi passar ihop helt enkelt. Vi är nog mer av tölt in harmony-typer, men jag tänker absolut tävla i gaedingakeppni med Juppe om jag får chansen. Det är ju vansinnigt kul och jag tror att det ena ger till det andra.

Intressant att se Sandra Marin lägga pass på en av hästarna för första gången. Hon är så skicklig och hjälpte hästen så fint.

Så här fruktansvärt nervig var Juppe efter vårt framträdande på ovalen (klickbart klipp trots tråkig grå ruta):

Och man får ju inte slarva med klapp och beröm (skojar bara, min händer verkar leva ett eget liv. De klappar alldeles av sig själva):