Shit pommes frites - vilken kurs!

Jag är så glad att jag var så klok att jag bad om ledigt i morgon. Vis av att man blir fullständigt slut av att gå på kurs.

I morgon ska jag packa upp allt från helgen, på flera sätt.

Det känns så bra! Jag är glad i hela kroppen.

I lördags morse satte vi fart mot Malin Annells gård Ulvs-Väsby Islandshästar. Och vilken start . . .

Vi har precis bytt bil. Bilar och hästsläp borde vara som dammsugare som klarar vilken dammsugarpåse som helst. Klart de inte gör.

Elsladden mellan släpet och kontakten till bilen passade inte ihop . . . Strax efter 7 på lördag morgon stod jag i lermodden utanför bilen och släpet och tänkte: jahapp. Det var den kursen det.

MEN, jag drog iväg ett mess till Annica på Bäjeby som jag hyrt släpet av. Och 30 sekunder senare stod hennes man vid bilen med en adapter. Herregud. Visste inte ens att det fanns.

Och det var slutet på deras lugna lördagsmorgon.

När väl bilen och släpet pratade med varandra så var jag lite lättare hispig. Supersnällajättelugna Juppe vägrade gå på släpet. A-L-D-R-I-G vid min hov sa Juppe.

Det slutade med att vi drog in Juppe i släpet med hjälp av en lina runt hans bakdel. Herrejesus. Och då hade vi tjafsat gud vet hur länge. Trugat. Bönat. Befallt. Ätit morot inför vibrerande mule.

Vi rullade in mot Ulvs-Väsby väldans tajt mot min första ridtid. Två lektioner per dag med Guru Toni.

Mannen med noll hästintresse men guldhjärta lämpade av oss i stallet och poff in med alla prylar och häpp på med sadel och hej och jättekul att se kompisen från förra kursen och tjofs iväg till ridhuset.

Men? Varför går Juppe så konstigt? Vad är det som har hänt med ena framskon?

Jävla helvetes skit. I villervallan inför lastningen så drog Juppe av en sko till hälften. Det var bara att vända i dörren till ridhuset.

Med på kursen fanns en kille som plockat med sig hovslagarprylar. När han ridit färdigt sin lektion slog han behändigt på skon igen på Juppe. Före dess hade supersnällasilversara sett till att få bort skon på ett bra sätt och alla söm som kunde stickas. Halleluja.

En bit av hovväggen rök i kaoset. Och påspikningen blev bara tillfällig. Men ändå. Vilken tur i oturen.

Eftermiddagslektionen kunde vi genomföra, och som plåster på såren fick vi också en andra lektion med bara en timmes paus. Men Juppe var pigg! Det var jag med. Det får bli dagens cliffhanger . . .

Just nu känner jag mig som Juppe ser ut på en tafflig mobilbild som jag tog precis innan vi åkte hem igen ikväll:

Världens bästa häst. Och jag fick en rejäl självförtroendeboost också. :-))))

Kul att en nybörjarråtta som jag får rida för killen som ska träna Österrikes islandshästlandslag (och som tränade Sveriges ifjol). Och Juppe fick välförtjänt beröm han också. :-)))))

För att spä på spänningen kan jag säga att jag kom hem med en nästan hel framtand.