God vit jul Juppe!

 Om du gapar Juppe, så går det nog bättre.

Han är kul min kompis Juppe, han är alltid väldigt försiktig när han äter saker som jag serverar ur mina händer.

Och ytterst misstänksam ska jag tillägga. Han glömmer aldrig när han glatt kastade sig över ett paket bakjäst som jag sträckte fram. Det förlåter han inte i brådrasket. Jag fick riva morot på rivjärn innan han tog det i sin lilla misstänksamma mun första gången. Nu knaprar han glatt i sig.

Japp, japp, det var det juläpplet det.

Skönt med en gnistrande vit jul, även om snötäcket är en halv centimeter tjockt. Så här trist var det förra julen.

Fin tur i dag, Juppe töltade glatt på en väldans ojämn traktorväg. Vi klättrade i skogen och försökte hålla oss från att rusa hem. Två pratstunder fick vi också, med Dunur och Saga. Härliga hästar som lätt suckande sänker huvudena och väntar tålmodigt. I alla fall Dunur.

 Så skönt med fin stämning i flocken. Lugna puckar åt alla håll.

Så här upprörd ser Baldur ut när jag boffat bort honom för tredje gången.

Trevlig grabb, men jag vill inte ha honom i knäet.

Juppe har precis avslutat sitt lilla yogapass.

Häääj, säger killen som är bästis just nu. 

 Snygging.

Hupp. En Safir.

 Tror vi tänkte samma sak, nu är det dags att hälsa lite fredligt på varandra.

Hej, hej. Safir, jag gillar dig mycket bättre när du har den här approachen.

Jag menar sänkt huvud och så. Blir faktiskt lite misstänksam när du biffar upp dig.

Då måste jag också biffa upp mig, nämligen. Det är jobbigt tycker jag.

Biffig? Jag?

Fniss. God jul.

God jul på dig också Safir.

Hoppas solen skiner på flocken i morgon med.