Barbackatrav

Jag lever!

Och det var jättekul.

Först och främst fick jag i uppdrag på lektionen att känna Juppes högra bakben när vi gick i höger varv. Det var lätt! Fantastiskt i sig.

Ridbanan var ett hav där tanter kryssade sig fram på sina osadlade hästar. Roligt. Och läbbigt. Jag är nog inte jag om jag inte tycker att det är lite läbbigt.

Jag såg nämligen framför mig hur jag gled av Juppe och hamnade under hovarna på hästen som kom bakom.

Nope. Vi var bara fyra ikväll. Vi klarade oss från att trilla av allihop.

Det dröjde nästan hela lektionen innan jag kunde slappna av tillräckligt för att rida ordentligt. Men då blev det också en underbar avslutning. Rida volt i tölt, inga problem. Trava och rida lätt - inga problem.

Herregud, undrar hur lårmusklerna mår i morgon.

En riktig boost för självförtroendet det här. Nu känner jag att jag vågar rida barbacka på egen hand också, i alla fall på ridbanan. Det blir en härlig vinter. :-)