Markarbete - rackarns så kul

Har precis fått reda på att jag fått en plats på en föreläsning av Haffi Gislason som har skrivit boken Rida med självkänsla.

Ska bli jättekul!

Jag har märkt att Juppe blir lite less på att göra samma saker varje gång vi träffas (vem blir inte det). Tadaaaa, idag blir det markarbete bestämde jag.

Jätteskönt. Så får jag röra på vintervolangerna också.

MEN, jag har funderat på en sak som hände för ett par dagar sedan. Gudskelov i dagsljus och inte på kvällen.

Jag tycke att hästar i flock är lite läbbigt. Så är det bara. Och den där nya bossen Safir som är mer på är jag snudd på rädd för. Eller var. Tror det rättade till sig ikväll.

Vad hände då?

Herregud, inget läbbigt alls. Annat än på insidan av mig. Jag skulle hämta Juppe i högen av grabbar i flocken, och som vanligt stod Safir liksom i vägen. Både han och Juppe såg säkert hur tveksam och tvehågsen jag blev. Hur gör jag nu?

Jag gick runt och Safir liksom hängde med som en klocka. När jag väl kom fram till Juppe så gick han undan! Inte bara en gång utan flera!

Det är jättelänge sedan det var så.

Jag har tänkt på det efteråt. Och som tur var så knarkar jag både böcker och dvd:er och följer tvåhundranittielva bloggar/facebooksidor och hemsidor om hästar och hästhantering.

På Olle Wåhlbergs företags facebooksida hittade jag ett knep, eller ett råd som han gett en person som råkat ut för samma sak. Flytta ledaren.

Inte något aggressivt eller på eller jobbigt, låt bara ledaren hälsa och nosa och flytta sedan på honom. Backa lite på honom.

Jag gjorde det. Och det gjorde säkert att jag kände mig så duktig att jag fick en annan utstrålning. Safir backade snällt (eftersom han är en snäll häst) och höll sig undan. Inga problem att hämta Juppe i mörka vinternatten med alla killar runtomkring. Det kan jag tycka är lite läskigt med annars.

Häpp!

Och Juppe och jag hade jättekul på ovalen. Ridbanan var upptagen så vi tände upp ovalen. Juppe blir glad när han bara har tränset på, jag tror han vet att det är mer "lek" då.

Vi övade på att han ska följa mig när jag går/stannar/backar. Det gick jättebra. Det där med spansk skritt fick jag in riktigt fint på mig själv, Juppe tittade intresserat på mig men fattar fortfarande inte riktigt annat än att han liksom ska krafsa med hoven. Nåja, trägen vinner.

Dagens fullpoängare: Juppe som inte riktigt greppat det där med att springa bredvid mig gjorde det idag. Jag joggade på stället lite sprättigt sprattelgubbeaktigt innan jag satte fart. Han liksom värde upp han med och fattade att - hon vill att jag ska springa!

Det är då man önskar att ovalbanan inte var upplyst. Men det får man väl bjuda på. He, he. Fin kväll. Vi trivdes.