Jag har fått höra flera namn på den lilla grusvägen som går förbi mitt hus, en väg som jag och Juppe rider ofta, ofta på.
En kompis med sinne för dramatik har döpt den till skräckens väg. Varför då? Grusväg på landet, oftast utan så mycket som en kotte som passerar.
Ehem, ofta är det jag som står för dramatiken. Jag gillar trädgård, alltså ligger det allt från jordsäckar till mystiska redskap på nya ställen varje dag. Iiiiiihhhhhh, för en liten häst.
Lägg till lite färgglada hinkar ställda här och där, spännande vattenslangar och odlingsbrätten. Ni fattar grejen.
Japp. Det här är ouverturen till kvällens latrunda för mig och Juppe. Idag fick vi en liten överraskning, en eldningstunna som stod på grannens tomt som puffade ut tjock vit rök. Det var på snuddevippen för mycket, tyckte Juppe. Men han grejade det.
Stabil kille.
En så vidare värst avspänd runda blev det inte. På ett annat ställe hade en annan granne lagt upp ett prydligt förråd med granstörar. Surprise!
Nåja. Det som inte dödar oss stärker oss. Det är vår inställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar