Jag försökte dämpa till så där härligt taktfast tölt. Det gick sådär. :-)))))))
Tror det gick i sambatakt.
Ikväll har jag rotat fram bilder från mitt och Juppes första år tillsammans. Ett fantastiskt år som jag är så tacksam för (nej, jag är inte religiös). Jag trodde aldrig, aldrig att det kunde vara så kul att äga en häst. Timingen för mig att köpa häst har varit perfekt, jag har inga barn att skjutsa eller laga middag åt.
Det här har varit ett sätt för mig att fira ett kraftfullt salut till egentid. Det är första gången på länge som jag satt mina intressen före någon annans, och det är inte gnäll, utan det har varit helt frivilligt. Men nu är jag snudd på kompromisslös. Tur jag har en man som förstår mig och har egna intressen.
Av en slump heter männen Juppe och Jesper. Ja, det händer att fel namn slinker ur mig. Mannen har generöst gått med på att jag kallar båda Jusper.
Japp. Jusper, love, love. Bättre finns inte.
Nä, mer ska jag inte plåga er. Bloggen finns ju kvar. Men riktigt, riktigt glad är jag för att jag fått chansen att lära känna Jupiter från Ådalen så här bra. Vilken härlig kille.
Visst är det underbart!! Men lite farligt, så jag vill be dig vara på din vakt, de har en tendens att föröka sej!! Och fort går det, vips så har man 3 stycken ( och en tinker) och det skulle inte förvåna mej om de blir fler i framtiden :)
SvaraRaderaÅ, blinkar storögt. Kan inte tääääänka mig att jag skulle falla för sådana frestelser. :-)
Radera