Jag tror vi är på väg att fixa tölten!

Just nu är Juppe inne i en otestig period. Vi trivs med varann helt enkelt.

Tänk vad lätt det blir då, humöret åker automatiskt upp på topp när det är dags att rida.

Skogen igår, vägen och töltträning idag, tänkte jag efter att ha dissat en långtur i blåsten. Grabben verkar tycka att det är kul nu, han töltar i uppförsbacke och tog bara EN gång tillfället i akt att bryta av till trav.

Ganska automatiskt slappnar jag av, märker att rumpan hänger med på ett ganska brylépuddingaktigt sätt i Juppes takt och låren slutar streta emot. Och Juppe märker förstås att jag är avslappnad och töltar bättre.

Win-win. Vi hade det bra, gossen och jag. När vi kört två varv på vår lilla grusväg var han dyngsur av svett, men nöjd. Lite lagom med läppstift av lödder runt munnen och glada, glada ögon. Wihooooo.

Längtar tills i morrn. Då ska vi hitta på något kul igen pållen och jag. Då är det nog dags för markarbete igen, tömkörning kanske.