Nya pjucks på kvällsrundan

Nu är vi där igen. 350 fucking kilo. Oj.

Hur gick det till? Eh, jo, jag fattar, men ändå. Stön. Nu är det reducerat bete och hårt jobb som gäller. Vi började ikväll. Tempoväxlingar längs favvodiket. Vi höll på länge, tror det blev mer än en timme till slut. Då var jag noga med att värma upp eftersom Juppe var stel i sin högra bakskank när hovis skulle sätta på nya dojor.

Han lutade som ett skepp i storm hellre än att lyfta höger bak för mycket. Det blev nästan lite tippa-över-varning. :-)

Jag märkte i alla fall inget när vi red.

Jag tror Juppe verkligen börjar tycka att det är roligt att tölta. Nu känner jag hur ryggen förändras i läge när han ställer in sig på tölt-mode.

Det är fortfarande svårt att gå på tygeln, det blir himla lätt att huvudet slänger upp, men fläckvis får vi till det.

Och Juppe förstår mer och mer att det är jag som bestämmer tempo, dessutom känner jag när han är på väg att sakta ned och kan smacka på lite grand då.

En fin solig kväll helt enkelt.