Gott Nytt Juppeår: Juppe vill att jag skiter i psykologhjälp

Jaha.

Tvingar man på sin kompis partyhatt och slips, bara för att det råkar vara ett nytt människoår inom strax? sa Juppe surt.

Oj, oj! sa jag. Här var det stingsligt värre.

Jag får nog koppla in hästpsykolog och tantpsykolog och coacher för både dittan och dattan.

Och inte törs vi visa oss på en tävlingsbana heller förrän vi fått rätsida på ALLT.

Kära vän, sa Juppe.

Jag vill bara påpeka att jag absolut inte sagt att det är något fel på dig.

Jag har aldrig önskat mig någon annan köttbulle till pilot än den jag har.

Du är min favoritgodismaskin, alla kategorier. Tror inte jag kan få ett bättre modell faktiskt.

Nähä? sa jag spakt.

Du klär i slips förresten.

Jag har inte önskat mig någon annan häst heller ska du veta.

Rödhåriga, envisa killar som överlever inte bara en utan två skador är den bästa sorten jag vet.

Jag vet, sa Juppe.

Så ska vi kanske säga att vi skiter i det där med hästpyskolog och tantryskolog och sådär?

Okej?

Så sköter vi saker som vi alltid brukar sköta saker.

Jaha? sa jag.

Hur brukar vi sköta saker?

Ja, du skärper till dig helt enkelt, sa Juppe.

Om du till exempel andas när vi är på tävling så ska det nog ordna sig med resten.

Jo, kan jag väl, sa jag. Vi ska förresten på kurs på söndag. Det är väl en början.

Det blev lite barbackaritt och öva på fickparkering av en Juppe i dag. Det fick räcka. Om det gick lysande? Ja, som alltid. Juppe bjöd dessutom på skänkelvikningar från backen för att visa sin goda vilja. Jag bjöd på mängder med hösilage. För att visa min goda vilja.

Besöket i stallet började förresten med att jag med visst pondus ropade på Juppe som ju stod i vindskyddet.

Och skynda dig på! vrålade jag när det tog lite tid.

Juppe såg märkligt osäker ut, men gjorde snällt som han blev tillsagd.

Hupp.

Det var en snäll Solon som dök upp.

Är det du och jag nu? undrade han beskedligt.

Eheheheh, skojade bara lite, sa jag och klappade snällt på mulen och gick ned till nedre hagen för att hämta min kompis.

Brak i hagen bredvid såg road ut.

Hon tittade vänligt och med viss humoristisk glimt i ögonen på mig när jag struttade vidare till nästa hage.

Kul att man kan roa någon.

Och tänk vilken klok häst jag har ändå.

Får nog faktiskt fundera ut lite nyårslöften för mitt hästliv. Har man en så klok pålle måste man visa sin goda vilja och bjussa på lite tankemöda själv också.