Två timmar i skogen - då kom julkänslan!

Baldur och Juppe är som ler- och långhalm. Och jag och Johanna trivs med varandra.

Första lediga dagen runt jul blev perfekt.

Finns det något bättre än skog och fint sällskap? Tror faktiskt inte det.

Johanna och jag är överens om att skritt är underskattat.

Det finns ju inget som är så stärkande och uppbyggeligt som skritt, speciellt när man spankulerar i skog och under lång tid.

Det gäller knoppen med.

Ja, men ni fattar. Bra dag helt enkelt.

Katten Mango väntade tålmodigt på att bli insläppt i stallet.

Hästen Juppe snarkade till i sitt vindskydd, men kom som alltid när jag ropar.

Och i dag igen fick jag en bonus.

Jag undrar helt enkelt om Solon har lite svårt att skilja på tanterna som står och ropar i hagen?

Jag är i samma höjd som hans matte. :-) Kanske har vi liknande röster?

Han kom snällt, men såg lite snopen ut när jag viftade bort honom för att Juppe skulle kunna få lite svängrum.

Juppe. Jag tror inte att du har lika långt skägg som i fjol.

Det ser faktiskt lite . . . tanigt ut.

Om jag får säga det.

Tanigt?

Katten Mango fnissade illvilligt från sin plats bakom Juppes skötselhink.

Det är lite Mumindalen över katter och deras psyken.

Passar mig perfekt.

Baldur spankulerade direkt till en lämplig sovplats efter skogspromenaden.

Juppe myste runt och tvingade mig sparka hål i vattenhinken (det står en uppvärmd thermobar vid vindskyddet).

Nysparkat vattenhål smakar godast tydligen.

Men visst sjutton hade du typ en decimeter längre skägg i fjol? sa jag klentroget till Juppe.

Men vad f-n, sa han då och vände på klacken (hästskon).

Får nog leta i bloggen, har absolut för mig att jag mätte hans grandiosa skägg i fjol.