Pepprigt på årets julkadrilj

Ditåt! sa jag inte.

För min fina pepparkaksmössa som jag byggt utanpå hjälmen kasade sakta men obevekligt ned och lämnade mycket liten sikt.

Det var liksom skygglappar överallt. Det kanske var lika bra det.

Juppe såg ju hur bra som helst.

Annars var vi nöjda med utklädningen jag och Juppe.

Vi var tematajmade med Frami och Karin.

I år var det flera unghästar med i kadriljen så tempot var lite snällare.

Jag tror vi var 14 hästar. Inte dåligt.

Mannenvännen filmade också, så en sådan dyker det upp här på bloggen framöver.

Juppe tyckte jag var läbbig som satt och lät på ryggen, fast han vande sig snabbt.

Varje gång jag försökte vrida på huvudet så liksom gnisslade kartongen.

Jag gjorde en pepparkakssköld till varje arm, men ångrade mig i sista stund.

Tänkte att det kunde vara bra att ha lite rörelsefrihet om Juppe skulle tycka att det hela blev för spännande.

Han hade klarat två sköldar. Då vet jag det.

Hade jag övat med utstyrseln före kadriljen hade det varit helt lugnt.

Fasen vad kul det är med kadrilj!

Och vad ska vi vara nästa år?

Om jag är en julgran, vad ska Juppe vara då?

Eller om Juppe är en julgran? Vad ska jag vara då?

Ah. Härliga bekymmer.

Ikväll anmälde jag mig till Aramotakeppni på Björsbo också, det blir spännande.