Spa-kväll för bortskämd häst: vit handduk ett måste

Juppe kunde inte hålla inne med ett leende efter kvällen (nu har jag dompterat matte).

Jo, jo.

Först läbbigt regn nästan hela dagen, lera runt tassarna och lite vind på det.

Ska erkänna att jag först tänkte att vi skulle ut och gå, om inte annat spankulera på ovalen. Röra på fläsket.

Men så tänkte jag: äh.

Låt pålle äta och ha det bra.

Just det! sa Juppe. Just så!

Jag är stolt över dig, sa Juppe.

Ibland är du klokare än en blekfisig rosa räka.

Inte för att jag drar några paralleller eller så. Du ser inte alltid ut som en blekfisig räka.

Var är mina handdukar?

Här.

Torka då, sa Juppe.

Absolut, sa jag.

Mjo. Juppe var en riktig utmaning även för pysslingsbenägen matte.

Enorma mängder grus och lera som lossnade ur pälsen vartefter den torkade lite.

Tassarna gick inte att göra något åt. De torkade aldrig.

Annars?

Vi hade en fantastisk uterittslektion i söndags.

Jag var bra och gav Juppe stöd på det som jag bestämde skulle vara en yttertygel (krock i mitt huvud när man rider rakt fram på rak grusväg).

Då bjöd världens bästa häst på höjd manke, snygg trav och bra tölt. Samt som bonus en fin och ostyltig skritt.

Jag försöker analysera varför jag och Juppe fått tillbaks lite av det sköna flytet från i somras.

Tror det beror på att jag slappnat av lite och inte vill göra allt på en gång. Eller, rättare sagt: kräver att vi ska göra framsteg på framsteg.

Nu ska vi bara vara i vintermörkret. Eller det ska vi inte alls. Vi ska träna på att jobba med bra överlinje, sätta det i båda våra huvuden som ett slags defaultläge. Sedan tar vi nästa kliv.

Längtar till riddag i morgon. Så skön känsla.