Juppe är rädd för vitt

Ikväll gjorde vi ett tömkörningspass igen, det gick jättebra! Den här gången gick det lättare att svänga och Juppe var inte lika konfunderad över vad jag ville. Kul!

I stallet utövade Juppe sin favoritsysselsättning:

Men, så gick hästen från hökoma till stissig pålle på en nanosekund. Den vita katten kom nämligen bakifrån. VITA katten.

Och så gick jag och hämtade handduken för att torka av Juppes ögon och bettet. Frust, fnork, fnys, fnys. Jag trodde att han fnyste åt allt som kom från renskinnshållet, men sen såg jag. Vit handduk.

Det stämmer bra med en gammal antipati mot vita brevlådor. Och vita renskinn, som säkert spädde på det otäcka med att lukta hemskt också.

Juppe fick stå ut med att jag viftade med den vita handduken som en toreador runt honom. Han hade den över huvudet och på ryggen. Till slut så orkade han inte riktigt stissa. Bra det.

Kommer att ta med mååååånga vita saker hemfrån. Stackars Juppe. Men så här kan vi inte ha det.