Det är väl som att åka motorcykel ungefär?

Ibland tänker jag, hur i hela friden ska man kunna förklara att det är himmelriket på jorden att åka till stallet och umgås med en fyrbent kompis i jag-vet-inte-hur-många-timmar?

Vad är grejen?

Jag vet inte! Det är lite grand som att vara kär. Jag trivs jättebra med att sitta och titta på Juppe när han mumsar hö inför ridturen. Kamma, kamma, pilla, pilla. Borsta, borsta. Det är rogivande.

Och så kommer det förbi en stallkompis som är hundra gånger snabbare än mig och sticker iväg ut i solen.

Träningsappen sa 8 kilometer i dag för mig och Juppe, det tror jag inte riktigt på. Tror den lagt till en kilometer ungefär. 1,5 timme tog turen ungefär.

Då hann jag lugna en fullständigt hispig Juppe som trodde att trollen skulle äta upp honom. Trollen bodde mest vid bebodda vägar.

Pratade med en jättetrevlig man som var ute och gick med sin hund på samma lilla traktorväg som jag och Juppe dundrade fram på. Hunden såg ut som en valp av någon stor sort och var otroligt väluppfostrad. Inte ett bjäff.

Juppe var också väluppfostrad. Efter att han gått upp i split så stod han snällt och väntade (utom när ett troll lite retsamt gnafsade honom i rumpan).

Mannen var nyfiken på oss som far fram på hästar, han ville veta hur det var där Juppe bor och vad grejen är liksom.

- Jättebra motion, sa jag så där lite i förbigående när vi pratade. Juppe stod och flåsade efter att ha både töltat, travat och galopperat i tung blötsnö. I ärlighetens namn tänkte jag mest på honom när jag sa det där. Jag är liksom Juppeinriktad och tänker mest på träningen av honom.

Motion? sa mannen. Du sitter ju bara där? Eller, jaha, det kanske är som att åka motorcykel? Då får man ju också jobba.

Tror vi var nöjda med pratstunden allihop. Miljöträning för både vovve och Juppe och något att tänka på för mig och för hundpromeneraren.

Vore det inte kul att rida i skogen raka vägen till stallet? undrade mannen. Jo, så klart. Och så lade han till att det nog i så fall är bra att ta reda på exakt vilken skog man rider i, inte alla är glada i hästar.

Och så är det ju. Och det förstår jag faktiskt. Gillar man inte hästar förstår jag att de kan uppfattas som stora och läbbiga djur som bara möljar fram och trampar runt. Det är väl därför det finns polishästar.

Öh, var var vi?

Himmelriket på jorden:

Jag och Juppe älskar katter. Det finns två i stallet. Katten Mango gjorde sig riktigt fint mot gnistrande snö i dag.

Mango kommer vi aldrig riktigt åt att gosa med på samma sätt som med:

Som med Musse. Diplomerad hästterapeut. Hm, purrpurr, så du säger att du är rädd för att renskinnet ska komma och äta upp dig? Mjrrrrrrr. Mjrrrrrrrr.

Saker med päls är bra saker. Frrrrrrrr, frrrrrrrr. Fundera på det.