Men? Vad är det här? tänkte jag i kväll. Det är faktiskt andra lektionen som jag inte tycker att det är speciellt kul att ha lektion.
Jag kom på mig själv med att vara riktigt trumpen faktiskt. Kort sagt, jag satt och surade på hästryggen. Drog paralleller till hur det var att vara snäll i grundskolan och bli placerad som stötdämpare mellan två skräniga typer. Skitkul. Not.
Och näej. Det skulle Annica aldrig göra. Här pratar vi mitt huvud och min trumpenhet.
Jag förstår precis hur Juppe känner sig när han hamnar i det här stadiet. Hur hjärnan liksom torkar bort och blä, blä, blä.
Vi skulle jobba på volter och det var kompisar som seglade iväg från volten (he, he, vi har gjort det vi också) eller som hittade på lite bus för att slippa jobba. Typ mucka gräl med grannen och så där.
Jag vet inte vad som händer, men till slut tycker jag bara att det är hästar överallt och att det inte går att jobba med det vi ska jobba med. Antingen har man en häst i Juppes svans eller också är det någon som fått motorstopp.
Och när det var dags att göra galoppfattningar skulle de göras en och en (förstås), och resten av gänget väntar i en liten volt i skritt. Lunk, lunk, lunk, luuuuuunnnnkkkkkk. Fick inte ens in galopp.
Fötterna ville inte vara där de skulle vara. Och så var det dags att vänta igen.
Jag får liksom inte till det, orkar inte tagga till. Allt blir jämntjockt.
När vi flyttade till ovalen var det flera kompisar som tyckte det var otäckt, galopp är läbbigt. Juppe och jag tittade på varann. Äntligen, äntligen lite plats. Galoppfattningarna blev inte hundra nu heller, men jag tror vi smittade varann med lite fartglädje i alla fall.
Vi drog flera varv i galopp. Ah!
Måste hitta ett sätt att hålla hjärnan igång när vi väntar på lektionerna.
Har i alla fall tagit ledigt på måndag, oavsett väder ska Juppe och jag ut då också i dagsljus och hitta på något bus. Gärna något riktigt jävligt, som att klättra i en hov i en gran eller fräsa fram i 180 genom snö.
Skäms för min avoghet. Självklart väntar man in kompisar på lektionen. Vi har alla varit där, och vi har alla våra problem att lösa. Det är ju inte det. Blir bara helt lobotomerad och uttråkad.
Etiketter
Hjärtat
(463)
Träningsdagbok
(349)
islandshäst
(284)
Vem bestämmer?
(226)
social sol
(184)
Mod!
(164)
Markarbete
(124)
ting och djur som äter hästar
(98)
Inspiration
(93)
Mätt och glad i magen
(84)
Vad vill hon?
(81)
Lilla hoven
(75)
Utrustning
(69)
Mackan
(57)
Oorka
(56)
skador
(54)
Känsla för feeling
(48)
Kurs
(45)
Veterinärfrågor
(40)
Fin i håret
(39)
ridlust
(39)
Longering - fy fan!
(36)
Vänta föl
(26)
straightness training
(24)
#%!#flygfän!
(22)
Titania från Bäjeby
(21)
tävla
(19)
Juppe tipsar! DIY
(17)
vägen till stallet
(17)
Hitta?
(16)
Kunskap
(14)
?
(12)
Jag avgår!
(11)
Kaisa
(11)
Juppe-tv
(10)
massören säger
(9)
Tjocka släkten
(8)
Böcker
(7)
NEJ!
(7)
skotträning?
(7)
tansebissingarna
(7)
Hoppa
(6)
equiterapeut
(6)
Juppe testar
(5)
Köpa häst
(5)
centrerad ridning
(5)
Genus
(4)
Människoyoga
(4)
krama varandra i trafiken
(4)
munnen den ska skratta och vara glad
(3)
tölt
(3)
Djursjukgymnast
(2)
Hitta sadeljävel
(2)
Hästbok för tanter
(2)
Island
(2)
barbacka
(2)
barnbok
(2)
föl 2018
(2)
halsring
(2)
islandhäst
(2)
Elektronisk hästägarförsäkran
(1)
karin wåhlin
(1)
onsdag 4 februari 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Går det inte att rida privat då? Eller blir det väldigt dyrt? När jag tränar dressyr har jag tränaren helt för mig själv med en hörselsnäcka i örat så att jag ska höra vad hon säger om jag rider längre bort i ridhuset... i hoppningen är vi aldrig fler än fem och där tycker jag det flyter på väldigt bra :)
SvaraRaderaJodå, jag skulle kunna köpa privatlektioner istället. Det går väl typ två vanliga lektioner till priset för en privat. Ungefär. Ska avvakta lite och känna efter om jag är en ovanligt gnällig typ, annars får jag göra något åt det. Vi är inte heller fler än fem, men ridbanan är inte superstor och eftersom några av hästarna blir lite övertaggade så galopperar inte mer än en i taget. Då tar det tid trots allt.
RaderaI dressyren rider vi ju bara 30 minuters träningar - men det är ju för att det är enskilda träningar så det blir mer intensivt på alla plan... tränaren kan ju punktmarkera dig på ett helt annat sätt då - väl värt pengarna tycker jag! Men det är kanske annorlunda upplägg bland islandshäststränare (dock vet jag att min dressyrtränare även tränar något islandsekipage)... har man svårt med koncentrationen och hästen smittas av att andra ekipage är oroliga så blir ju träningarna mindre givande helt klart!
SvaraRaderaDet är ju "helt vanlig" dressyr vi kör med isisar också (med lite extra gångarter). Jag har verkligen njutit av att ha ett kompisgäng att träna med, det är ju trevligt i sig. Men - just nu har jag en dipp av någon sort. Då kanske det är bra att bli lite punktmarkerad så att jag skärper till mig. Ska klura.
RaderaDu kanske är inne i en svacka, jag håller på att kämpa mig ur min....inte mycket som är roligt, vädret är skit, hästen skruttig och själv håller man på att tyna bort i vintermörkret. Trött är bara förnamnet... Men vi kommer igen! Snart ska bara vila lite...
SvaraRaderaTror du har rätt. Det har varit en tuff vinter, med slask och elände och ja, det blir ju skitjobbigt till slut. Vi kommer igen! :-D
Radera