Vi fick hjälpa till så gott vi kunde med att klappa om varandra och klappa hästen. Annica roddade det praktiska och veterinären var på plats supersnabbt.
Det gick inte bra. Ett mycket jobbigt beslut fick fattas.
Vad säger man? Ett helt gäng människor är förkrossade efter att ha mist sin personliga och charmiga häst alldeles för tidigt. Jag tycker i alla fall att vi gjorde det bra vi som var på plats när det hände, alla gjorde sitt bästa för att trösta och hjälpa till.
Det går ju inte att blogga om träning efter en sån sak, så det får bli lite bilder från dagen istället:
.JPG)
Saga har kortare ben än Juppe. Det märktes i snön . . .
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Fyfan...det är ju mardrömmen! Usch. En tjej i stallet hopptränade för två veckor sedan...kom på en oxer, landade och så snubblade hästen (broddad) och var plötsligt halt. Efter ultraljud visade det sig att ytliga böjsenan nästan är av. Veterinären ville inte ge någon prognos men i bästa fall kommer hästen nog inte hoppa igen men ändå vara ridbar.... i värsta fall.... det går så sjukt fort när det går åt helvete :(
SvaraRaderaSå är det. Det är verkligen baksidan med att ha djur. Usch, usch, usch.
RaderaOj, vad jobbigt! Vilken tur att ni var några som kunde hjälpas åt mitt i eländet.
SvaraRadera/Christina
Tack! Ja, det var otäckt alltihop. Och jag lider verkligen med ägare och fodervärd.
RaderaUsch, det är ju mardrömmen!
SvaraRaderaPrecis. Ofattbart.
Radera