Jag vet i alla fall vad jag ska göra i morgon

En isländsk åsna.

Juppe var lite stissig när vi red ut. Jag var väldigt bestämd på att han skulle gå där jag ville att han skulle gå och i den takt jag ville. Det gick bra!

Juppe stissade när vi kom hem till stallplan igen. Nä nu jävlar, tänkte jag då. Och vi red runt lite och nosade på allt som var läbbigt. Saker han har sett 2511 gånger. Som står där de brukar stå.

Hoppade av och ledde runt honom bakom soptunnorna och runt hörnet på stallet åt tjejernas hage till.

Där finns det ju en bro!

Klart Juppe ska gå över bron. Japp. Här började en flera timmar lång kamp.

Jag fick vara rätt bestämd mot Juppe som helt enkelt tyckte att det vore bekvämast att dra. Typ till de coola kompisarna i hagen. Jag hade hjälm och spö och kände mig på något sätt oövervinnlig (det gick över).

Juppe gick springa runt mig i en liten volt, jag hade örnkoll på hans bakben - och det fattade han.

Efter mycket övertalning satte han två hovar på bron.

Applåder och godis.

Jag ledde Juppe uppåt stallplan, han såg påtagligt lättad ut. I alla fall ända tills jag vände om mot bron.

Jodå, en eländeslång kamp för att få honom att göra om samma sak.

Och så gjorde vi omtag. Sedan gav jag mig.

Juppe såg ut som ett torktumlad lyckotroll när vi var färdiga, och jag har valkar i händerna.

Jag säger NEJ, det här är samma jävla helvetes skitgrej som han håller på med när det gäller att gå på en transport. Han är inte rädd. Han är envis. Han tror att han kan bestämma om han ska gå över en bro eller inte.

Bättre än så här håller inte mitt ledarskap. Ska ställa klockan på fem i morgon bitti och åka till stallet (överdriver bara lite). Har ju dagen på mig. Det här ska han inte komma undan med. Aldrig. Jag har också två långa öron.

Jävla skitfasoner. Nu får det vara nog.

Ska hyra transporten om den är ledig nästa söndag. Bara så du vet, Juppe.